Hej!

Alltså jag förstår inte. Ni är så många som är här inne fortfarande och jag har nästan glömt bort den här bloggen. Jag skäms lite. Jag mår bra. Jag skriver mycket men inte alls på den här bloggen. Jag saknar er men inte hur jag mådde när jag startade den här bloggen. Jisses så mycket som har hänt sedan jag skrev sist. Jag börjar bli vuxen, börjar längta efter barn, börjar bli av med rastlösheten och är väldigt nöjd med det lilla. Det ytliga bekymrar mig inte längre, jag kräks inte längre och tycker inte längre så illa om mig själv att jag vill krossa spegeln när jag ser mig själv i den.

Frågan är om ni vill läsa tankarna som mitt nya jag har?  Om det hör hemma på den här bloggen. jag vet inte, var tror ni?

Jag är inte arg längre.

Jag har gått ett par dagar, eller rättare sagt veckor och funderat på varför jag inte har velat skriva i bloggen på så länge. Jag brukade ju tycka att det var så roligt och framförallt skönt. Jag läser igenom mina gamla inlägg och skrattar ömsom gråter, ömsom blir jävligt ledsen över just hur ledsen jag har varit. Jag har varit väldigt ledsen, sårad, arg rädd och frustrerad. Och det senaste året har jag fortsatt vara arg men istället för att lägga mig ner och dö en smula har jag agerat, gjort en fantastiskt massa bra saker och med de bra sakerna hittat bra människor i mitt liv. Människor som jag tycker om och som vill mig väl. Jag har åldrats 40 år det senaste året både på bra och dåliga sätt. Men till skillnad från tidigare ältar jag inte det, jag hakar inte upp mig utan istället accepterar jag och tänker, det finns säkert någon mening med det också, och framförallt för det mig framåt.

Det jag inte visste för drygt tre år sedan när jag startade den här bloggen det är att tiden har en läkande förmåga, jag hatade att höra det förut. Det värsta någon kunde säga till mig var: det blir bättre. Jag vet inte hur många gånger min vise sambo sa det till mig. Men jag vägrade lyssna, istället bröt en vansinnig ilska ut inom mig, bröstet exploderade och jag likaså. Jag vill ju ha det nu! Vill inte känna smärta längre. Men...tiden gick...och det blev bättre, mycket bättre. Och framförallt blev jag bättre. Och jag blir bättre hela tiden. Livet är en process, inte en färdig produkt. Och tur är väl det. Rubriken ljuger, visst är jag fortfarande arg ibland. Men inte hela tiden. Och skillnaden idag är att jag ber ilskan och de som har orsakat den att dra åt helvete och fortsätter ner för den väg som kallas för mitt liv.

Hej kamrater, har ni saknat mig? ;)


Det är ju inte klokt...

hur många som fortsätter poppa in här fastän jag inte har skrivit ett ord på så länge...jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Jag mår bra men jag är inte riktigt sugen på att blogga just nu.

Kärlek <3


Grattis bloggen!

Den här bloggen fyller tre år. Eller gjorde i april för att vara mer exakt. Vad har hänt under dessa tre åren? Vad har inte hänt undrar jag. Himmel, helvete, upp och ner, flytta, flytta igen. Nytt jobb, nya människor. Bort med människor. Vad finns kvar undrar jag? Jag har lärt mig en del på vägen. Nu återstår det att se om jag lär mig av mina misstag. För misstag har jag gjort, ska gudarna veta. Det som är fint med en blogg är att man kan gå tillbaka, kika, se hur det gick, se hur det blev. Just nu är jag sugen på att spola fram bandet tre år till, le och känna att det blev bra. Men, det återstår att se.

I'm still around

Lider av lite bloggtorka, massor av arbete och har alldeles för lite energi, sorry. Jag är här iaf...tittar in ibland, förvånas över att det är så många som kikar in dagligen, blir lite rörd...men kommer inte på något att skriva. Det kommer tillbaka, det gör det alltid.

Kram på er

Akta dig för bitchblicken!



bild från GP

Gårdagens göteborgsposten pryddes framsidan av en sk bitchblick. Det är tydligen ett nytt fenomen enligt gp, att ungdomar blänger på varandra, blir förbannade på varandra och börjar slåss och - rättfärdigar detta med "men hon gav mig en bitchblick!". Att bitchblicka är alltså att titta snett på någon, att glo på fel sätt. Vilken vidrig värld vi lever i när vi rättfärdigar våld med att någon tittar snett på oss. Det är många som har tittat både konstigt och snett på mig men inte fan slår jag dem för det. Tydligen är det här fenomenet störst bland tjejer (hur man nu kan veta det, mörkertalet är väl gigantiskt...!) Jag tror att det här i grund och botten handlar om dålig självkänsla, om man är trygg i sig själv och är säger på vem man är blir man inte provocerad av bitchblickar, älskar du dig själv är det inga blickar i världen som kan få dig att slå en annan människa. Så, mer kärlek, mer tro på er själva och ödmjukhet. Ska det vara så jävla svårt?

sjuk och hej och hå

Här ligger jag i soffan och tycker synd om mig själv. Febrig och skakig och allmänt nedslagen. Så kan det vara. Tur att jag har en gosig hund att just gosa med. Vi har snarkat ikapp idag och jag gissar att vi kommer sova större delen av morgondagen också...många veckor intensivt arbete tar ut sin rätt!

Gonatt på er!

Vintage from Paris

Jag och sambon har utvecklat en hobby, helt omedvetet verkar det som, vi har gått och blivit barnsligt förtjusta i vintagemarkander.  Vår favoritmarknad ligger i Paris och där finns allt från chanel och Burburry till armejackor ocih doktorsväskor. Jag gick igenom mitt fotoalbum igår kväll och hittade de här bilderna och var bara tvungen att skriva ett inlägg om vintagemarknader. Jag älskar hur man tar tillvara på kläderna i Frankrike, det verkar finnas en tradition av vintage som jag inte riktigt känner igen i Sverige men det börjar komma.  Jag gillar att kläderna på marknaderna i Paris ofta är sorterade, på en rad hänger kappporna á la chanel och i nästa rad bikerjackorna. Fastän marknaden är underbar himmel finns det en slags stolthet i att vårda sina varor. Jag gillar det!

Marknaden vi brukar besöka ligger vid metrostationen Porte de Clingancourt. Marknaden är flera kilometer lång och välbesökt men det är värt varenda svettdroppe!




Höstens mest hypade jacka med äkta slitningar, den blir din för 1200 spänn!


Nåja, allt är inte sorterat, men visst är det underbart att gräva i såna här högar!




Om sköldpaddan och den misstänkta graviditeten

Tar sovmorgon med hunden. Vi vaknar ändå vid sju och snoozade en stund. Sedan ut på promenad i solen, skönt men trött. Lika mycket som jag behöver tid med min sambo behöver jag tid med vår hund, märklig, men det är kärlek. Vi trivs i varandras sällskap och jag gissar att det är en relation som ska vårdas precis som alla andra. Nu ligger han här i mitt knä och sussar sött...det är balsam för själen det.

Drömmer som vanligt mycket drömmar när jag ä trött och jobbar mycket, inatt kom en ny figur in i mina drömmar, en gigantisk sköldpadda. Jag vill alltid veta vad mina drömmar betyder och kollar upp i drömlexikon vad de kan betyda. En sköldpadda betyder att jag gör långsamma förändringar och upplever att jag vill ha skydd och trygghet - samt att jag kan vara gravid. Jaha, dags att kolla det blå strecket...?

Morrn på er!


Vårtecken

Så kom den då, den omtalade våren. I Malmö visade den sig genom små gula blommor, blå himmel och sol.
Det måste vara en speciell funktion med de där första blommorna, att de alltid har en sån där stark färg, klarblå, vita, gula, som gör att det fullständigt sticker i våra ögon och våra celler verkar fatta att nu är det ÄNTLIGEN VÅR!

Med våren kommer också vårsolen och den har gjort det väldigt klart och tydligt för mig att jag en likblek blondin med blå påsar under ögonen och har en väldans massa röda blemmor i ansiktet. En sak är bra med vintern, det är mörkt och men syns inte lika bra...Men vafan, inget en klick brun utan sol inte kan råda bot på eller...?




The sky is the limit - eller förbannade celluliter!


Helgens besök i Barcelona var bra på alla vis men, det spegelinklädda badrummet var mindre bra av en enda orsak, man kunde se sig själv i 360 grader. Ingen vacker syn för tillfället. Varenda liten cellulit framhävdes i badrumsljuset och jag svor en ed till mig själv att nu får det vara nog! Inget mer löst hull på min kropp! Nu skall det bort! Så, jag siktar mot himlen, eller rättare sagt -6 kg. Inledde  operation minimera mulliga mig med ett stenhårt pass på gymmet, 15 min intervalllöpning och 45 minuter benhårda benövningar. (Höhö) Nu kör vi!





Fem stjärnor




Nyss hemkommen från Barcelona. Behöver jag säga att det var underbart att vandra runt i tunn tröja i strålande sol och äta glass på la Rambla? Nej, trodde inte det heller ;) Det var en trevlig upplevelse även om jag är lika trött som när jag åkte, jag skulle behöva en RIKTIG semester...men, men....

För första gången bodde jag på ett femstjärnigt hotell och det var väl lite av en upplevelse i sig. När jag tänker fem stjärnor tänker jag  Julia Roberts och Pretty Woman,  rosa heltäckande mattor och guldvaser i lobbyn. Riktigt så flashigt var det väl inte men det var faktiskt riktigt trevlig! Det var verkligen det lilla extra i allting, från att man hade människor som höll upp paraplyer för en när man steg ur taxin och bar ens väskor till att det fanns kuddmenyer på rummet. Servicen var tiptopp och det får man nog säga att priserna var också eller vad säger ni om 200 spänn för en pizza á la roomservice haha! 

Krispigt vita badrockar och badtofflor, varför har man inte såna hemma....?


Kuddmeny...välja kudde efter huvud..there's a first time for everything!

Egen biograf på hotellet...och popcornmaskin....

 


Packar

Ligger i sängen och svarar på de sista jobbmailen, bockar av, lägger åt sidan, för ikväll drar jag till Barcelona! Behöver mentalt lägga undan jobbet, stryka på listan, allt för att kunna koppla av och inte tänka jobb, jobb, jobb när jag är på semester. Solen sken in i sovrummet i morse men nu snöar det, snacka om att det ska bli skönt att komma bort!

Ser fram emot att storsa nerför La Rambla, titta på folk, äta gott, köpa skor för 10 euro...fan, jag ser till och med fram emot själva resan, det är ju där det händer...bortkopplandet av vardagen, vägen till allt det där underbara.

Nu ska jag sluta skriva flummiga blogginlägg och packa! Ha det fint kära vänner!


Varför är vi så förvånade?

En ny debatt om skönhet och vikt har blossat upp sedan bilderna på Megan Fox läckt ut. Det jag undrar är, varför är någon förvånad? Sen när är det märkligt att modeller är trådsmala? Varför skulle det inte vara så? Det retar mig att vi börjar debattera detta eftersom vi alla i grunden stödjer det. Någon gång då och då tar vår moral över och vi fasar över någon trådsmal tjej som egentligen ser ut som alla andra i nöjesbranschen.

Jag kanske inte ska vara så hård i min kritik. Det kanske är bra att det blir debatt, frågan är om den leder någonvart. Vad tror du?

Sexigt värre, eller hur?


att överleva en måndag morgon

Var pigg som en mört igår kväll vilket resulterade i att jag låg och vände och vred mig till ca kl 02.00 igår. Läste wallander, lyssnade på radio, ingen hjälpte. Så, idag har jag en ganska pissig måndag morgon, jag går in i saker, bråkar med hunden, är allmänt förbannad pga sömnbrist haha. Jag tänker överleva dagen och har därför bestämt mig för att trycka lite på stoppknappen, inte stressa iväg utan komma ikapp istället. Därav tidigt blogginlägg, te i soffan och lite morgontv. Tror att det kommer göra både mig och mina medmänniskor gott!

Trevlig måndag på er!


RSS 2.0