Te i soffan
Sambon och jag behövde en paus från arbetet så vi slog oss ner i soffan med en tekanna och Burn after reading, bröderna Coens senaste. Inte deras bästa men helt ok underhållning. Jag håller på att oroa ihjäl mig och vill bara gråta mest hela tiden men vad hjälper det?
Pratade med mamma för en stund sedan som gav mig numret till pappas telefon på sjukhuset.
Jag: men han kan ju inte prata (han har opererats i halsen)
Mamma: nej, men du kan väl ringa och prata ändå!
Jag: men hur kul är det när han inte kan svara?
Mamma: skit i det, jag sa till honom att jag ringer innan jag ska sova så pratar jag som vanligt och så svara han som vanligt ja eller nej på det jag säger...hahahaha!
Jag: skitbra....
Tur att man kan skratta i eländet i alla fall...kram på er
