Droppen
Man vet aldrig vad det är som skapar droppen som gör att bägaren rinner över. Min bägare har runnit över idag och jag vet inte hur jag ska agera. Jag har lust att be alla runtomkring mig dra åt helvete och lämna mig ifred. Jag orkar inte mer nu. Thís is it! Jag vill inte ha någon som styr mitt liv, gör så att jag får fler sorger, framförallt vill jag inte sätta fingrarna emellan längre. Tankarna virvlar i mitt huvud, var är rätt vad är fel? Vad är egoism? Vad är sunt förnuft? Hur mycket orkar man för kärleken? Jag vet inte. Om det är någon som vet så berätta gärna.
Hej hej.
Jag vill verkligen inte vara den där bruden som surfar omkring på andras bloggar och skriver nedvärderande kommentarer, vilket jag inte heller kommer göra denna gången. Se det som något konstruktivt! Din blogg heter Bitterfitta [Storstadsbulemiker]. Intressant namn, good so far. Men hur har du tänkt att innehållet ska se ut? Ja, inte är det i direkt relation med din något nischade rubrik. Hur storstadsbulemiskt är en rulltårta?
Tack på förhand,
Johanna.
Men du, vad har hänt gumman? Jag förstår hur du resonerar, hur mycket orkar ett hjärta och en människa i långa loppet. Tänker på dig, en stor KRAM
egoism är jobbigt hos andra människor, men naturligt i vissa lägen.
sunt förnuft är tråkigt men nödvändigt.
För kärleken orkar man mycket mer än man tror.
det som är rätt är fel och det som är fel är rätt.
Förlåt om jag snurrar till det ännu mer
Hmmm.. det där med egoism, kan man ju fundera på åt båda hållen....
Jag kan känna hur egoistisk är JAG, som ibland väljer MIG själv istället för att leka plastmamma. Jag har ju stora barn....
Svårt fall....
