Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag satt och lyssnade på min mamma och min faster igår när vi fikade. De pratade bantning och min faster har precis fått  en tablett utskriven som gör att hon håller sig mätt längre. Gud vad bra tyckte min mamma, en sån vill jag också ha! Jag log lite för mig själv och tänkte att det fan inte är konstigt att jag har en sjuk kroppsuppfattning, jag har ju hela livet hört om obskyra bantningsmetoder men aldrig om att äta rätt och bra! Jag dömer dem inte, jag älskar dem bägge med det jag säger är att det är så lätt att dras in i något som man själv inte har valt. Jag minns min första bantningskur, jag var 13 och snodde nutrilettpåsar av min mamma som jag blandade inne i skolans toalett. Fattar ni att jag valde att stå inne på toa och dricka det äckliga jävla pulvret istället för att äta i skolmatsalen. Snacka om att ha en sjuk och väldigt sned bild av mat. Idag när jag är vuxen kan jag ju bra le åt min mammas och min fasters bantning men när jag var 12 kunde jag inte värja mig. Så igår bestämde jag mig för att jag ALDRIG ska banta inför mina egna barn, jag ska däremot äta rätt.