Ombytta roller

Jag har hälsat på mina föräldrar i helgen och det slog mig när jag satt på tåget igår att något är på väg att hända. Min pappa har fått en svullnad i halsen och vi väntar på svar och om han ska operaras. Jag kom på mig själv med att bli förälder åt min pappa i helgen. Det var helt plöstligt jag som stöttade och var rationell och inte tvärtom. När han började prata om arv och testamente och om "att lägga spirorna i vädret" blev jag nästan förtvivlad. Man vet ju liksom om att ens föräldrar ska dö, that's life men när de börjar prata om det kommer det som en chock. Jag vill inte ens tänka tanken. Jag vill ha pappas köttbullar och pannkakor resten av livet. Varför kan det inte vara så?

Kommentarer
Postat av: My

En bil som går på luft? Det finns väl inte? - Läs min miljöblogg och ta reda på svaret ;) Ha en bra dag du

2008-10-19 @ 10:26:46
URL: http://birch.webblogg.se/
Postat av: Anonym

Jag är livrädd för att förlora mina föräldrar. 2008 har jag förlorat både farmor och morfar och det är skrämmande. Varför kan man inte vara lite och få bibehålla sina föräldrar så, för alltid?

2008-10-19 @ 17:47:16
URL: http://thedevilwears.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0