Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag kikade på Sydsvenskans hemsida för en stund sedan och på förstasidan skriver de att det är trafikkaos i malmö idag. Suck! Jag som hade tänkt åka in till Lund. Men jag ger mig fan inte ut i ett kaos. Nä, det blir att stanna hemma idag men det är rätt ok en dag som denna.

Ni är fortfarande väldigt tysta. Lever ni?

Jag läste i DN's söndagsbilaga igår om de sk Lattemammorna. Ni vet de där morsorna som drar runt med vagnen och bebisen på stan och fikar med andra morsor. Det låter väl bra tycker jag så vad är problemet? Eller kanske ska jag fråga, varför ägnar DN tid åt att diskutera Lattemammornas existens?

"Lattemamman reprenterar föräldraskapet som livsstil. Men att göra en exakt defintion av henne är faktiskt ganska svårt. För vem är hon egentligen? Är hon den lata typen som ser föräldraledigheten som en semester och som hellre fikar med väninnorna än leker med sin bebis?"

Alltså allvar. Vad är det vi diskuterar här? Mammornas rätt att ta en kaffe på stan? Måste  nu alla mammor ha ångest över att de fikar med sina vänner TROTS att de har en unge i vagnen? Jag fattar inte. Jag fattar inte varför vi ens disktuerar detta. Låt mammorna vara i fred för fan. Låt de som vill gå hemma i sambons mjukisbrallor göra det och låt de som vill fika på stan och breda ut sina flashiga vagnar göra det om de vill. Vi har väl tillräckligt många socialt konstruerade normer och lagar att leva efter, vi behöver väl knappast en till? Eller?

Vilken svajig dag det här blev. Telefonsamtal och mailsvarande och promenader och ärenden. Hattigt och jävligt, inte alls som jag ville ha det men jag antar att det bara är att go with the flow. Ju mer jag stretar emot ju mer frustrerad blir jag. Middagen ikväll blir iaf av och det är bra. Behöver lite kreativa människor med vettiga åsikter i mitt liv!

Dagens trevligste, en elräkning på 2642 kr! Den tänker vi inte betala så nu är det fullt krig med EON!

Har varit ute på den obligatoriska morgonpromenaden och det slog mig att löven låg gula på marken idag. Det har jag inte tänkt på tidigare. När fan hände det? Det är dags att plocka ner lådan med vinterskor och jackor från vinden....

Jag ser verkligen fram emot den här dagen. Skall möta upp gamla vänner på festivalen senare idag och käka middag, det kommer helt garanterat bli trevlig!

Nu, kaffe och dn!

Jag har sovit dåligt och känner mig sliten men jag jobbar och det brukar kännas bättre då. Ser fram emot helgen. Filmfestivalen Nordisk panorama går av stapeln i Malmö idag och det skall bli jätteroligt att kolla in den! I övrigt kommer det nog bli en ganska lugn helg med muffinsbakande och filmtittande. Det är inte helt fel det heller...Nu ska jag återgå till mitt arbete...flitig som fan idag ;)

Igår ändrade jag min profil på facebook till gift, ni vet lite på skoj sådär, dock tog inte mina vänner och bekanta det på skoj utan på fullt allvar viljet resutlerade i gratulationer till det nygifta paret. Suck  tänker jag. Känner de mig inte bättre än så?! Så nu är jag inte gift längre utan "i ett förhållande". Jävla fucking facebook och alla dessa definitioner säger jag bara. Bah!

En nära väns pappa dog igår. Fan i helvetes jävla skit säger jag. Jag är trött på döden. Varför är den så ständigt närvarande i år? Det enda som gör att jag inte ramlar ihop helt är att jag vet att han numera är på ett bättre ställe och att hela familjen nu är samlad. Death is not the end sjunger Nick Cave...jag vill gärna tro att det är så.

Där har ni en bra beskrivning på pms tycker jag. Inte särskilt smickrande men vafan. Dagen har varit bra. Världens finaste människa har kramat på mig och sagt "ibland känns det som att vi smälter ihop", jag min romantiska jävel svarar "tycker du?" haha, snacka om att det kan feltolkas, jag blev bara så paff över att sambon faktiskt kunde uttrycka sina känslor i ord...hehehehehehe...

Nu sitter jag i soffan och klämmer på en stressboll och lyssnar på Marvin Gayes Let's get in on. Det är dags att sova. Ja det är det!

Jaha, då var det dags igen...mens. Och jag är uppsvullen, ångestfylld och allmänt sunkig. Så för att känna mig ännu sunkigare och fetare käkade jag nyligen en cheescake. Bra jobbat Emma. Nu blir det promenad i parken med vovve och väninna.

Jag har funderat på det där med listor. Ni vet listor över sveriges sexigaste kvinna/man, inne och ute-listor. Alex Schulman har en inne och ute-lista på Aftonbladet där han listar de mest betydelsefulla svenskarna i veckan. Jaha. Vem bryr sig tänker jag. Vem gav Alex Schulman rätt att tycka? Likadant med Blondinbella som har utsett sig själv till någon slags blogg-gudfader. Varje söndag listar hon fem bloggar och en "bubblare". Wow. Så fantastiskt. Tänk att få finnas på Blondinbellas lista! (För alla nya läsare, ja, jag är ironisk...!) Syns man så är det ok att tycka. För mig betyder Schulmans lista inte mer än om Peter Jönsson från Västerås hade skrivit den. Det är liksom ingen skillnad. För vi måste ständigt påminna oss om att bara för att man syns behöver man inte för den sakens skull ha någonting att säga.

När jag var ute i parken med en skuttande och överlycklig hund träffade vi på två a-lagare på en bänk. De blev så lyckliga över att vovven sprang fram till dem och ville hälsa att de sken upp som två solar. Vilken fin hund! sa de i kör. Jag stannade en stund och berättade vad det var för ras. Innan jag gick sa en av dem "släpp honom fri, släpp honom fri!" Jag vet inte varför men det var lite fint på något sätt. Hur en hund kan göra någon så lycklig genom att bara vara en hund.

Jaha, idag är det dags för utbildning. Jag och min kollega/sambo skall träffa våra nyanställda och ha en heldag med dem. Ska bli kul! Jag är dötrött för jag hela tiden haft i bakhuvudet att jag kommer att försova mig, har säkert kollat klockan åtta gånger inatt...blä!

Puss och kram så länge!

Ja. Det här är mina bröst. Med en prislapp på. 29.90 för att vara exakt. Den här har jag gått runt med i en halvtimme på stan...och jag som undrade varför killen i kassan stirrade så...bra jobbet Emma!

Jag och vovven myser i soffan. Det låter som en klyscha men han är världens bästa kompis, han vet när man ska vara tyst och bara vara...det slår fan vissa människor...

Jag tittar på mig själv i spegeln och inser att jag behöver spackel. Det finns ingenting i världen som kan få mina lilagrå ringar under ögonen att försvinna förutom spackel. Jag har en sån där dag där jag känner mig allmänt risig, plufsig och ful. Eftersom vi ska rekrytera idag också betyder det att jag måste spackla mig och ta på mig något som jag känner mig någorlunda fin i för att det här ska funka. Fake it til' you make it säger jag bara...

Jag är seg. Orkar inte ens äta frukost. Ajabaja! Måste äta frukost annars kommer jag börja grina av sockarfall innan två. Jag såg en ny blogg på blogg.se's hemsida. Den heter Living the dream. Leva drömmen. Gör ni det? Lever ni precis det liv ni vill leva?

Fan vad trött jag bli. Stina-Lee tycker synd om sig själv för att hon får negativa kommentarer på sin blogg. Enligt henne verkar det även vara mer slitsamt att logga in på bloggen varje dag än vad det är att gå till jobbet.

Dock kan jag säga att det är mycket mer slitsamt, psykiskt framför allt, att driva en av sveriges mest lästa bloggar än att ha ett vanligt jobb som man kan gå till och helt släppa vid dagens slut. Men som sagt, det är svårt för er som aldrig suttit i samma sits att förstå.

Jag kommenterar: Postat av: Bitterfitta

Alltså jag vet inte..jag tycker att det är lite nedvärderande till alla som sliter häcken av sig att säga att det är psykiskt påfrestande med blogge, shit, du tjänar pengar på att skriva om ditt liv, din dag, din hund, hur mycket cola du dricker...allvar stina, ta det inte på så stort allvar! Njut för helvete...

Stina svarar:
det är sånna som du som aldrig fattar hur det faktiskt är.. man får betala ett jäkligt högt pris för de där pengarna man tjänar kan jag säga och enligt mig är det verkligen inte värt de! Jag fortsätter för att jag fortfarande ser det som ett stort intresse..


Postat av: Bitterfitta

Alltså allvar! Jag kan förstå att det är jobbigt att blogga 24/7 men jämför det inte med ett vanligt jobb är du snäll, folk sliter röven av sig för att de skall få sin ekonomi att gå ihop och så menar du att det du gör är mer påfrestande? Allvar?

Alltså hjälp mig här! Det kan inte vara så att det är mer psykiskt påfrestande att blogga sig till sitt levebröd än att jobba åtta timmar per dag? Allvar? Vilken verklighet lever vi i egentligen? Som vi säger i Malmö, kom i luckan för fan!

Jag har ont i magen. Det känns som magkatarr. Jävla skit säger jag. I övrigt har det varit en rätt sugig dag. Rekryteringen gick så där. Men man får ta nya tag imorgon...

Det är så jävla störigt när toapappret är slut, vi har toapapperkris idag så detta är vad man hittar på vår toa...

Så här är det varje söndag. Jag vaknar och tänker, det här ska bli en bra söndag! Men nej, jag lyckas inte. Inte nångång. Antingen är det jag som är svag eller så är det universum som är emot mig. Välj själva. Jag är trött och vill bli lämnad ifred. Ni vet den där känslan av att hela tiden stöta på hinder för det man ska göra. Och så blir man bara mer och mer frustrerad tills man har lust att be alla i ens närhet dra åt helvete. Men det kan man ju inte göra för då blir de ledsna. Jag borde städa, plocka och diska. Men jag har helt enkelt inte någon lust. För det känns som att jag inte gör annat än städar, plockar och diskar. Det är förstås en överdrift men det får det att låta så mycket bättre. Jag skulle vilja umgås bort den här dagen. Skita i allt vad matlagning och städninge heter.

Det var ingen bra idé det där med att gå på stan och kolla på nyförälskade par. Jag blir alltid så deprimerad av det, att jag aldrig lär mig!

Jag har en märklig man. Eller inte så märlig utan snarare att han är väldigt mycket man. Det verkar som att män har en viss relation till sina toalettbesök. Medans vi tjejer försöker sätta rekord i att bajsa på kortast möjligast tid verkar det som att männen tänker tvärtom. Lite som att toalettbesöket är deras egentid och att det är här som de kan ta det lugnt och vara sig själva en stund. Min man är en sån man som verkar tycka det är rätt trevligt att gå på muggen. Inte minst skvallrar det här kaffeglaset om det. Som står på tvättkorgen på vår toalett. Jag kan riktigt se honom sitta där och mysa med kaffe och filosofera om livet. Det skulle inte förundra mig om han hade med sig laptopen också. Vilken höjdare!

Hallå eller! Har haft en myspys lördag på stan, fikat med en kompis och shoppat mammakläder. Det är skönt höstväder idag, man vill typ bara promernera hela dagen...jaha, det här blev typ världens tråkigaste blogginlägg men vafan, det tar sig nog lite senare..

puss och kram!

De senaste veckorna har varit helt kaotiska för vår det. Vi har ju precis startat upp företaget och min sambo jobbar typ dygnet runt. Det har blivit väldigt lite sömn för honom och inga rutiner alls för min del. Så det jag kom att tänka på var, hur fan orkar folk ha sex när livet är så här? Vi har inte ens småbarn (och hur fan skall dom komma till kan man undra) Jag blir nästan utmattad av att ens tänka på att rulla runt bland lakanen, hur fan orkar ni andra?Jag vågar inte ens tänka på vad som kommer hända när vi väl får en bebis... Det här är ju fan katastrof, men helt naturligt antar jag, vem fan orkar knulla när man knappt orkar tvätta håret. Jaja, 26 år och gnällkärring...livet är fantastiskt! JAg tänker tillbaks på den glada studenttiden då man knappt kunde tänka på något annat än sex och knappt gjorde något annat än hade sex, vart tog den tiden vägen? BAH! :P

Berätta gärna, ni småbarnsföräldrar och människor i karriären, hur ni gör, jag är oerhört nyfiken!

Idag är det amerikanska pannkakor som gäller! Till det bärsmoothie, lemoncurd och massa kaffe! Så ska en söndagsförmiddag se ut!

När jag satt i soffan hemma hos min kompis igår kom vi att prata om tjejer som är missunsamma mot andra tjejer. Ni vet såna tjejer som inte vill låna ut eller ge bort kläder till någon annan tjej i rädsla att de skall se bättre ut på någon annan än hon själv. När jag var på ett mingel häromdagen råkade jag ut för en sådan tjej som var beroende av uppmärksamhet och ovanligt useendefixerad och ytlig. Hon studerade mig från topp till tå och började efter ett tag att ta bort hårstrån från min klänning och pillade bort grässtrån som fastnat i mitt hår. Efter en stund frågade hon sin kompis om hon kunde få ta bort några pormaskar på hennes näsa. Detta är så jävla tjejigt för mig. Man höjer sig själv genom att peka på felen hos andra. För hur snygg känner man sig när någon vill klämma ens pormaskar in public?

Varför gör vi tjejer så? Varför slår vi ner på varandra när vi borde säga, fy fan vad du är snygg idag! Det finns väl redan tillräckligt många människor som vill slå ner på oss, vi behöver väl knappast ha systrar som gör det också...? Bah!

Idag var det riktigt höstligt i parken, men mysigt! Har varit ute med en oerhört glad och sprallig hund som bokstavligt talat har dragit runt sin matte runt pildammarna...det är samma visa varje morgon, när vi går ut är jag ett åskmoln men sen så småningom smittar hans glädje av sig på mig.

Det här kommer bli en bra dag känner jag, tänkte arbeta med företaget på förmiddagen och ikväll är jag bjuden på middag, mycket trevligt!

På återseende mina vänner!

När jag var ute med vovven i parken idag gick jag förbi ett par som satt på en parkbänk och käkade kanelbullar. Herregud vad jag skulle vilja göra det. Det såg så mysigt ut. Så där lagom höstligt melankoliskt och underbart på en gång. Jag hade ingen aning om att jag hade en sån längtan efter att sitta på en parkbänk och dela en kanelbulle med någon. Jag känner att jag måste göra detta. Någon som vill fika med mig? Jag bjuder.

Jag är frustrerad. Den här dagen blev inte som jag tänkt mig.  Den blev helt sönderhackad av en rad olika orsaker. Jag börjar fårstå hur mycket jobb min mamma haft under alla år. Allt det där som hon har donat och fixat med, allt som hon har tänkt på och alla hon har haft omtanke om. Så många gånger hon har sprungit till ICA för att vi skulle ha fika hemma eller hur hon hann med både mig, hunden och att stryka och diska. Jag förstår nu hur stressad hon måste ha varit.Framförallt förstår jag nu att hon har offrat sig själv. Hon har satt oss andra före sig själv. Och jag måste erkänna att jag har satt mina behov före min mammas. Jag vill inte bli som hon. Jag vill inte bli tagen för givet. Jag vill vara en individ vare sig jag är sambo eller mamma.  Enda sättet att komma undan det här jävla plockandet och springandet är väl egentligen att bo själv. Där kan ingen jävel bestämma över en och säga vad man ska göra men å andra sidan hur kul är det? Att bo ensam menar jag då. Så puss och tack mamsen, du har varit fantastisk!

Jag drömde om en tjej som var min bästis i högstadiet inatt. Vi hängde ihop jämt och pratade i telefon tre timmar om dagen. Sommaren innan gymnasiet började kom vi i luven på varandra och pratade knappt efter det. Jag fikade iaf med henne för ett par år sedan. Det var hon som sms:ade mig och undrade om jag hade lust att ses. Jag tror att vi båda insåg när vi satt där att vi aboslut inte hade något gemensamt längre. Visst är det hemskt när sådana fikor förvandlas till mardrömmar. Båda är medvetna om att att vi kanske aldrig kommer göra om detta och samtalet kretsar främst kring artighetsfraser. Jag undrar varför hon hörde av sig. Kanske för att sätta sista spiken i kistan och avsluta relationen eller så ville hon kanske se om det fanns något att rädda. Jag har ett par sådana relationer som hänger i luften och jag måste erkänna att jag är livrädd för att ta tag i dem. Jag vet inte vilket som är värst, att gå vidare eller försöka skaka liv i något som redan är dött.

Nu: kaffe, kärlek och mail.

Fantastisk morgon! Solen skiner och det är så där skönt svalt i luften. Det är ju första september idag och jag kom att tänka på hur det var första dagen när en ny kurs på universitetet började. Man hade med sig ett nytt kollegieblock, gick till insitutionen och registrerade sig, fick ångest över alla nya böcker man skulle köpa men samtidigt var det hur kul som helst att kolla in alla nya kursare. Jag saknar det. Lite. Jag tycker nog att sex år på universitetet räcker...

Idag är det big business som gäller. Jag och sambon har startat företag tillsammans och idag tänkte jag fixa så att vårt kontor blir fint. Nackdelen med att jobba hemma är att man sällan har plats till ett renodlat kontor så istället sitter man i soffan och arbetar. Inte bra. Så nu blir det ändring på det.

Ser verkligen fram emot den här veckan. Har två jobbrelaterade middagar inplanerade vilket är jätteroligt. Även om sådana saker inte alltid leder till, eller väldigt sällan leder till att man får ett nytt jobb så får man kontakter och kan prata med människor som befinner sig i samma situation som en själv. Me likee. 

 Ni har varit tysta på sistone, lever ni? Skriv en kommentar så jag vet att ni har det bra!

Puss och kram