Storstadsbulimiker - nu på landet

Åh, jag njuter i fulla drag! Av att få arbeta hemifrån, gå en långpromenad med hunden, äta frukost i lugn och ro...det är så skönt! Jag älskar det! När jag var ute med hunden fick jag plöstligt en sån jävla längtan efter mina föräldrar, de bor 30 mil härifrån och vi har liksom ingen vardag ihop, jag fick bara sån lust att träffa dem och ta en spontan fika. Det blir jobbigare och jobbigare det där, ju äldre jag blir. När jag flyttade tyckte jag på mitt egotrippade vis att det var ganska skönt att ha dem på långt avstånd, jag behövde det för att klippa navelsträngen. Men nu saknar jag dem. Det går inte att komma ifrån att de faktiskt tillhör mina närmsta vänner, ibland glömmer man bort det.