Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag har hållt på med rekrytering till företaget idag. Det är lite märkligt att sitta på "andra sidan" dvs. vara den som avgör om du är intressant eller inte. Det är svårt det där med cv och personliga  brev för man vet själv hur svårt det är när man själv ska göra det. Brevet och cv:t i sig kan se för jävllgt ut men personen i telefonen kan ge en helt annan bild. Därför har vi ringt runt och pratat med många olika personer idag för att få en bättre bild av vilka människor det är som har sökt sig till oss. Det som slog mig idag är att fan vad jag har förutfattade meningar! Vi har fått in ett antal jobbansökningar från kvinnor som skriver att de har varit hemmafruar ett tag eller har varit mammalediga och som har med mammaledigheten som en del på meritlistan. Min första reaktion har varit att lägga dessa åt sidan. Men sedan kommer jag på mig själv, vad fan håller du på med Emma??!?! Här sitter jag och är värsta feministen och har åsikter om fan och hans moster och så tänker jag likadant som de där feta gubbarna som sitter på makten. FY DIG EMMA! SKÄMS! Och skäms gör jag. Men fan vilken bra erfarenhet detta har varit. Så, jag har alltså lärt mig något idag också!