Ett år av bloggande
Det hör bloggen fyller ett år nu i april. När jag läser igenom inläggen måste jag säga att det här var en deprimerande jävla blogg! Jag framstår som en manodepsessiv klimakteriekossa på kola ibland...kanske är det vad jag är också...
Har den fyllt någon funktion undrar jag. Javisst har den det. Jag har träffat vänner som jag delar saker med som jag inte ens delar med mina vänner i den "verkliga" världen. Jag har skrattat, gråtit, sörjt och filosoferat och den har nog varit en nödvändig ventil på många olika plan. Det viktigaste har nog varit att jag skriver för mig själv och ingen annan. Jag tänker inte be om ursäkt för att jag mått dåligt, jag ber inte om ursäkt för min bulimi, det här är min blogg och jag skriver vad fan jag vill.
Varför har bloggen blivit kvinnornas forum? Är det för att det skrivande mediet passar oss så bra? Eller för att bloggen erbjuder oss en 2000-talets version av ett eget rum? Jag vet inte...jag vet bara att den fyller en funktion och att jag tänker fortsätta...
Man får skriva precis vad man vill! Det gör jag också..
Bra att du tänker fortsätta!
Min blogg är bara 3½ månad gammal :)
GRATTIS BLOGGEN och U go girl, helt rätt vi skriver vad vi vill och när vi vill i bloggarna så det så.
Sedan är det ju så att man träffat gott folk. Hoppas du njöt ordentligt av ledigheten. Förresten hur går det med din far? Kram
Visst är det märkligt att man oftast gnäller på bloggen, jag är likadan. Det är väl det man vill få ur sig kanske.
adjöken fröken
