Det där med bekräftelse


Jag blir aldrig klok på det där med bekräftelse. Eller på våra förväntningar på bekräftelse. Ibland känns det som att behovet av att veta att ens nära och kära faktiskt ser en och uppskattar det man gör är en av de mest basala sakerna i livet. Ibland får jag så mycket bränsle och energi av allt annat i livet att uttalade uppskattande ord och handlande inte behövs. Att veta när någon behöver höra något är det svåraste som finns. Igår hade vi den där berömda diskussionen som går ut på att man vill att någon ska veta att man vill ha något utan att man behöver säga det. Om man behöver säga det bryts liksom förtrollningen. Vem vill be om en bukett med rosor och sedan brista ut i "Oh tack!". Nej, rosorna skall stå på bordet när man vaknar på morgonen, den andra ska veta när de ska införskaffas. Det bara är så. Eller? Eftersom jag verkar vara sämst i världen på att be om saker uppstår såklart vissa komplikationer. Det brukar sluta med att jag skriver "SE MIG" fast med andra ord. Kanske säger jag "VARFÖR DISKAR DU ALRDIG??" istället. Dumt. För det är ju inte det som det verkligen handlar om. En av mina "väninnor" är världsbäst på att sätta griller i huvudet på mig. "Har du fått något fint av pojkvännen då?" brukar hon alltid fråga på julafton och på min födelsedag. Av någon anledning har jag haft två pojkvänner på raken nu som inte bryr sig så mycket om det där med guld och glimmer så jag brukar alltid svara "Nä". Hon tycker alltid att det är fruktansvärt eftersom hon själv alltid får någonting i stil med Eva Attling smycken av sin pojkvän. Själv tycker jag inte alls att det fruktansvärt. Inte förrän hon påpekar det. För då känns det helt plötsligt som att det är något fult att inte bli överöst med smycken och prylar. Fastän jag i själva verket inte alls bryr mig. Jag tror att det där är rätt vanligt. Om jag bara kunde fokusera på det inre istället för att påverkas min yttre omvärld skulle livet antagligen bli så mycket bättre.

Jaha, det var dagens fundering. Känner mig fullkomligt dränerad på energi idag. Om jag var arg och förbannad igår är jag sliten och trött idag. Det tar på krafterna att vara mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0