Storstadsbulimiker - nu på landet

Idag ska jag göra det som man inte bör göra dagen för nyårsafton. Jag ska bege mig ut med väninnan och leta tajt, prefekt fodral till henne. Dagen före nyårsafton. Alltså tillsammans med typ alla andra tjejer i malmö som letar nyårsblåsa. Jeje, det löser sig förmodligen. Det intressanta är att hon om alltid ränner ute äger inte  ett tajt fodral medan jag som aldrig är ute nuförtiden äger desto fler, för att inte prata om skor. Jag pratade till och med med min psykolog om det, om varför jag köper vackra saker och stoppar in i garderoben. Kanske längtar du efter ett annat liv sa hon över glasögonen. Fy fan vad jag är patetisk tänker jag. Jag är som tjejen i filmen (kommer inte på namnet) som köper Manolo Blahikskor och stoppar in i garderoben för att de är så vackra att titta på.  Som längtar efter någon men som inte vågar. Fy fan vad patetisk jag är!

Kikar in en snabbis och önskar er alla en god jul. Själv har jag så mycket att göra att jag glömmer bort allt vad julångest heter, sköööönt! För en gångs skull känns inte julafton som en mörkt svart hål utan som något som kan bli mysigt och trevligt :).

Ha det riktigt fint mina vänner! Det ska jag ha....nu ska jag återvända till revbensspjällen, skinkan, brödet och chokladbollarna jag håller på med....tjipp!

Ibland kan man undra om vissa saker handlar om karma. Har jag gjort någon illa i ett tidigare liv? Helst av allt önskar jag mig och min familj och framförallt min sambo en lugn och kärleksfull jul men det kommer hela tiden en massa saker som sätter stopp för det. Och jag tycker inte att det är riktigt rättvist. Nu får vi göra det bästa av situationen, hålla huvudet ovanför vattenytan och njuta så mycket vi bara kan. Kanske är det så att den innersta kärnan av julen kommer fram när jobbiga saker inträffar, att det där ytliga, pråliga, stressande skalas bort. Att det räcker med att få sitta ner och äta lite choklad, kramas lite och titta lite på kalle och så är det bra sen. Det viktiga är att få vara tillsammans, inte att koka 30 sorters knäck typ.

Kärlek till er där ute.

Det finns dagar då man behöver trygghet och värme mer än något annat. Idag är en sån dag. Den började med att jag blev påkörd och fick min backspegel pajad. (3000 spänn, god jul!) Därefter eskalerade den här dagen. Klimax nåddes när sambon ringde och berättade en trist nyhet. Stressen ökade och saker och ting blev liksom jävligt jobbiga. Då, just i de stunderna, blir man så jävla tacksam när man har ett par föräldrar som lagar potatismos åt en, som hjälper en och som sprider en trygghet man inte kan köpa för pengar. Allt blir så mycket lättare när man får komma hem och sätta sig vid ett köksbord med rutiga dukar och äta pappas husmanskost. Jag hoppas att jag en gång kan vara kapabel att sprida just den där tryggheten och värmen till mina enga barn. Det är värt så jävla mycket och hur mycket jag än skriker och är förbannad på mina föräldrar så finns de alltid där och fan vad jag är tacksam för det.

Hej på er bloggvänner! Long time no see. Jag har gått in i något som nog kan kallas julstress alt julkoma. Jag snurrar runt i en karusell av glögg, julklappar, jobb, röda rosetter och någonstans där inne i detta liv som är ljussatt med ett gyllengult sken så finns jag. Jag sover, äter, bajsar och duschar men gud vet hur allt detta blir gjort. Känner mig som en robot som gör allt per automatik.

Nåväl, de flesta klapparna är klara, julmaten tänker jag inte börja tänka på än utan jag lägger allt fokus på att överleva veckan. På fredag är det jag som släpper allt vad jobb heter och drar på mig jag-ska-ha-en fröjdefull-fucking-jul-smajlet. Så det så. Ingenting kan stoppa mig!

Hoppas ni har det bra därute. Ni säger inte så mycket nuförtiden, det gör väl inte jag heller iofs...puss och kram på er.

Nu jävlar behöver jag tänka på något positivt och roligt efter morgonens bravader och äventyr som innehöll både bilolycka och trafikstockning. Så nu jävlar kör vi ett julgodisrecept här i bloggen, Martha Stewartvarning på bittefittan men skit samma... gillar det här receptet för det är fräscht och har en lite annorlunda smak än traditionellt julgodis som kan bli lite sött och sliskigt ibland...

Here we go, vit chokladtryffel med lime och pistage!

1 dl vispgrädde
25 g smör
300 g vit choklad
rivet skal av 1 lime
1 dl hackad sötmandel
florsocker

Koka upp grädde och smör i en kastrull. Ta kastrullen från värmen. Bryt chokladen i bitar, lägg ner dem i grädden och rör tills de smälter. Rör i limeskal och konjak. Häll i en aluminium-form, ca 10x17 cm. Låt stelna i kylen minst 4 tim eller över natten. Stjälp upp tryffeln och skär den i bitar med en vass kniv. Sikta över florsocker. Förvara i kyl.

Har haft en sån där dag man har ibland där allt bara går fel. Började med att sticka in mascaraborsten i ögat. Ungefär där visste jag att det här inte var min dag. Drog på mig ett par obekväma stringtrosor dessutom eftersom jag inte orkade leta i nytvättadekläderkorgen, hittade dessutom ett par strumpor utan resår så idag har jag gått omkring med skavande stringtrosor samt strumpor som hasar ner. Sexigt värre. Angelina Jolie kiss my ass. Typ.

Stannade bilen och tankade på vägen till jobbet. Lyckades få bensin på både mina händer och mina vita converse. Fråga inte varför. Svängde inte på McDonalds drive in för att köpa frukost, spillde ut juice i knät. Fråga inte varför.
Spenderade eftermiddagen åt ett totalt värdelöst möte samt pappersarbete. Yeey. Surfade hem några julklappar och drog hem. Har nu sjunkit ner i soffan och äter senapssill ur burken. Snälla, fråga inte varför...

Nu ska jag hoppa in i duschen, glömma den här dagen, krypa ner i sängen och sen sväva bort bland molnen.

Avslutar med husgudinnan Nina Simones rader. "If i die and my soul is lost, nobodys fault but mine.."

Vi hann med en vända på Julmarknaden i Rom, den som sträcker sig längs Piazza Navona. Bland fontäner i marmor óch porlande vatten blandas godisstånd, jultomtar, karuseller, rostade kastanjer, ballonger. Allt i starka färger, söta dofter och såklart en massa italienare. Det är precis sånt här som jag älskar med Rom och italien. Det finns inget som heter lagom utan de tar i ordentligt. Hade jag varit 6 år hade jag antagligen känt att jag befann mig i himmlen med alla leksaker och vackra saker överallt. Men, jag kan säga att som 27-åring mådde jag inte så dåligt heller när jag gick omkring med mina karamelliserade mandlar och nykokta vita nougat. Hade jag haft möjlighet hade jag köpt med mig några av de underbara julgranskulor som fanns på marknaden, underbart vackert.

Hej vänner, hemma igen från underbara och soliga rom. Jag tror inte att jag behöver säga hur mycket jag älskar den staden. Den är lika fantastisk som Paris och jag hoppas att jag får återvända många gånger... Vi hann med en del turistgrejer, Peterskyrkan (mer fantastisk än jag kunnat föreställa mig, det går inte ens att fånga på bild...) Fontana di Trevi, ni vet Anita Ekberg och La dolce vite, pompöst, romantiskt, överväldigande och vacker. Spanska trappan, överskattad enligt mig men bakom denna turistattraktion gömmer sig en fantastisk park som vi strosade runt i. Det märktes tydligt att det var ett vattenhål för romarna, här myser man hand i hand, låter barnen leka och stressar ner. Underbart. Pantheon med sitt berömda hål var ju också en näragudupplevelse för en konst och historienörd som jag. Det känns så overkligt, övermäktigt att se dessa byggnader som överlevt så mycket...

Har precis ätit frukost på hotellet. Tittar ut och ser en underbart blå himmel och en vintersol. Skall strax bege oss ut på stan och gå på julmarknad. Vi har det bra. Oerhört bra. Rom är så fantastiskt och jag njuter av varje minut...Gårdagen spenderades i Peterskyrkan, Pantheon och spanska trappan..behöver jag säga att en nörd som jag fick en religiös upplevelse..?! Helt fantastiskt och vackrare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig.

Take care..puss och kram

Imorgon åker vi till Rom och jag är helt enkelt inte där mentalt. För mig känns det som att resan ligger två veckor framåt i tiden eftersom jag har så jäkla mycket att göra på jobbet. Igår slängde jag ner en massa kläder i resväskan  och jag har ingen aning om det är lämpliga kläder eller inte. Behöver man varma kläder i Rom? Kommer jag vekligen använda heelsen? Skit samma. Nu åker vi till Rom och sen får det bli hur fan det vill. Jag måste bara komma bort, bort, bort.

Precis kl 16.00 idag tänker jag lägga all min energi och tankekraft på att lägga undan jobbet, städningen, alla aggressioner, all stress och bara fokusera på att jag ska åka till Rom. För gör jag inte det behöver jag inte åka på semester över huvudtaget för då kommer jag jobba mentalt iaf. Det är då själva fan att man måste anstränga sig för att kunna koppla av...

"Varför har du inte städat?" "Du får väl försöka lite" säger min mamma. Jag tittar på henne. Jag orkar inte säger jag. Jag hinner inte. Jag jobbar alldeles för mycket. "Varför städar inte han då?" fortsätter hon krävande. Hon vill ha svar. Det vill jag inte svara på. Jag tycker inte att jag ska behöva försvara mig själv i mitt eget hem. Jag blir förbannad och kränkt. Kränkt över att det inte finns någon förståelse för hur trött jag är. Eller för hur mycket jag jobbar. Hon utgår bara från sig själv. Om hur hon jobbade 10 timmar i veckan under hela min barndom. Då finns det massor av tid att städa...

Jag kommer alltid att bli beskylld för att inte räcka till. Jag räcker inte till. Jag är inte tillräcklig när det gäller att ha ett polerat hem. Med stor säkerhet kommer jag inte heller vara det när jag får barn. Jag kommer alltid att får höra detta. Lika bra att vänja sig. Och lära sig hantera den ilskan som kommer med skammen att disken inte är diskad och golvet inte bonat.

Idag är det premiär för Anna Ankas julkalender. Fram till jul skall den glappkäftade blondinen underhålla oss i vad som kan ses som en vuxenversion av julkalendern. Vilken festlig idé. Not. Vad spännande. Not. Vad kul att tv3 ska sända ett program med Ankan på julafton så att vi som är trötta på den tecknade ankan har något annat att titta på. Not.

For fuck sake. Hur lågt får underhållning sjunka..?

Jisses amalia. Vilken morgon. Flög lågt till jobbet idag och har äntlige fått lite lugn och ro på kontoret. Har helt enkelt stängt dörren och låtsas som att jag inte finns när det knackar på dörren, hehe.
Ser fram emot Rom på torsdag, har en del kvar att göra innan dess dock, blä. Men så är det. Solen tittar faktiskt fram lite idag och jag tänkte smita ut och ta en promenad på lunchen. Man får passa på när solen tittar fram!

Jag tittar i min almanacka och konstaterar att det är kladdig värre. Överstrykningar, tipex, ändringar dig, klotter dit. Almanackan är lika kaotisk som livet.  Tittar jag sen på mitt skrivbord är det ännu mer kaotiskt men det är inget jag orkar ta tag i nu. Det blir ett projekt för januari...

Nu: kaffe!