Varför har du inte städat?
"Varför har du inte städat?" "Du får väl försöka lite" säger min mamma. Jag tittar på henne. Jag orkar inte säger jag. Jag hinner inte. Jag jobbar alldeles för mycket. "Varför städar inte han då?" fortsätter hon krävande. Hon vill ha svar. Det vill jag inte svara på. Jag tycker inte att jag ska behöva försvara mig själv i mitt eget hem. Jag blir förbannad och kränkt. Kränkt över att det inte finns någon förståelse för hur trött jag är. Eller för hur mycket jag jobbar. Hon utgår bara från sig själv. Om hur hon jobbade 10 timmar i veckan under hela min barndom. Då finns det massor av tid att städa...
Jag kommer alltid att bli beskylld för att inte räcka till. Jag räcker inte till. Jag är inte tillräcklig när det gäller att ha ett polerat hem. Med stor säkerhet kommer jag inte heller vara det när jag får barn. Jag kommer alltid att får höra detta. Lika bra att vänja sig. Och lära sig hantera den ilskan som kommer med skammen att disken inte är diskad och golvet inte bonat.
