Storstadsbulimiker - nu på landet

Det är lite märkligt faktiskt. När jag äntligen är av med mitt gamla jobb och alla snack med facket och hit och dit så råkar min sambo ut för samma skit. Arbetsgivare som tror att de står över lagen och kan behandla människor hur om helst. Precis som i mitt fall är inte det värsta att arbetsgivaren försöker leka gud utan snarare att kollegorna saknar integritet och är förbannat fega. Jag är så jävla arg idag att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag blir inte klok på människor snart. Speciellt inte människor med makt. Herregud säger jag bara, vissa arbetsgivare verkar tro att det fortfarande är 1921 och att deras anställda är mer eller mindre livegna.

Det är fredag men det känns som världens pissigaste och gråaste måndag. Orättvist är bara förnamnet.

kram på er