Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag och sambon (ja sambon är en han för er som undrar ;) är på vad de flesta skulle kalla landet.  VI fikar, äter fisk, promenerar och fikar igen. Det blir midsommar i skärgården för vår det och det är inte fy skam! Kopplar av fullständigt när vi är här ute i ingenstans, bryr mig inte om hur jag ser ut, klär mig osv och det är jävligt skönt att bara få vara sig själv för en stund. Egentligen är det helt galet att man måste åka från stan för att känna så. Kanske ska man flytta ut i skärgården istället? Jag börjar mer och mer tro att det är här man vill uppfostra sina barn och  INTE i storstaden...Men, den dagen den sorgen... ;) Ser fram emot midsommarhelgen för en gångs skull, det brukar annars vara en av de där helgerna jag avskyr eftersom det liksom bara är så att man ska hitta på en massa saker och gör man inte det så är man en dålig människa. Jag ser bara fram emot att äta sill och potatis, sitta på bryggan och titta på båtar och käka jordgubbstårta. Så får det bli!