Storstadsbulimiker - nu på landet

Vaknar och går ut med hunden och möts av en varm sommarmorgon. Varför kan inte alla måndagmorgnar vara så? Dricker kaffe, masar omkring i tältklänning och känner att fan, jag har inte alls lust att jobba. Det är märligt hur mycket bättre man mår av det fina vädret, framförallt är det märkligt hur lättare allting känns. I februari kommer jag knappt ur sängen på morgnarna, annat är det nu. Imorgon bär det av till mer nordliga delar av sverige igen. Det börjar kännas i kroppen att det sliter och tröttar ut att inte befinna sig på samma plast mer är fyra dagar åt gången. Ibland när jag vaknar på morgonen har jag ingen aning om var jag befinner mig, det tar ett par sekunder och sen..ja just det...Till slut måste man nog välja var man skall bo, det här kringflackandet kan inte vara bra i längden. Men det funkar. Ett tag till...Jag längtar till semestern och att kunna dra på sig en klänning och dra ner till klipporna och havet för ett morgondopp. Snart så...