Obekväm
Vet ni vad. Jag har försökt vara alla till lags hela mitt liv. Som de flesta mobbade barn är jag sjukligt bra på att anpassa mig och passa in i miljöer. Jag accepterar, nöjer mig och smälter in för att slippa friktion och framförallt, bli omtyckt och älskad. Men livet funkar ju inte så. Jag har också en vilja och det har tagit mig en jävla lång tid att bygga upp den igen. Då kommer vi till det där med kompromisser. Vad vill jag och vad vill andra och hur löser vi det på bästa sätt? Jag har jättesvårt att säga var jag tycker ibland för att jag inte vill såra andra. Detta är jävligt märkligt för i vissa situationer är jag brutalt ärlig. Men ibland så, nej jag vet inte, jag kan helt enkelt inte säga vad jag själv vill.
Varför blir det så här? Är hela livet ett jävla kompromissande? Ska det vara så? Eller är det bara jag som är fucked up? Jag vet faktiskt inte.¨Hur långt skall man gå för att tillfredsställa andra och hur mycket ska man se till sig själv? Jag kan inte svara på det. "Låt din intuition vägleda dig" sa en vän igår. (Hon tycker att jag har en mycket pålitlig intuition...)
Nu ska jag baka tårta. Gomorron på er, på återseende!
Baka tårta låter trivsamt :) Vad för någon tårta?
sv: God morgon ^^
God morgon! =) känne rigen mig lite i det du skriver. har med velat vara alla till lags, och i längden funkar det inte. jag försöker säga vad jag tycker, iaf till vänner och familj, på jobbet är det värre!
mm, tårta låter mums!
Jag sa just till en betydligt yngre vän att jag beundrar henne. Varför? Jo, för hon gör vad som är bäst för henne.. Hon kan fundera på vad andra ska tycka och tänka, men till slut gör hon ÄNDÅ det som är bäst för henne själv. Jag jobbar fortfarande med mig själv.. ibland tror jag att jag är FÖR empatisk och sätter mig in i andras situationer men har svårt att visa mig själv empati!! Strange!
Man måste kunna STÅ UPP för sig själv utan att för den skull STÅ PÅ någon annan.. Att lita till sin egen magkänsla är superviktigt.. Lär dig lyssna på den och när du väl HÖR den; agera! Det är DITT liv!
Ha en skön lördag! Kram!
Känner igen mig i det du skriver, har börjat försöka sätta mig själv först och se till att jag mår bra. För jag insåg att det var fan så mycket viktigare än att göra andra till lags hela tiden och sätta dom först.
Hoppas du får en fin lördag :) kramar.
usch vad jobbigt.. :( det är svårt det där..
Jag är lite bådeoch.. ibland, oftast, är jag duktig på o säga vad jag själv vill och tänker på vad som är bäst för mig.. Men i andra situationer som på jobb och då det är någon kompis som vill ses och inte tar ett nej, då kan det bli att jag säger ok även att jag kanske inte skulle vilja just då..
Hoppas det inte va för allvarligt igår och att du mår bättre nu..
Vad händer ikväll?
Kram
:( tråkigt.. säg till om du vill "prata"..
Ligger också i soffan ikväll.. skippar festen.. har jobbat 9-18 idag plus att jag vill va pigg imon då jag måste skriva hela dan..
Kram
hej, långtidsläsare, 1a gångs kommenterare =)
jag har aldrig vart mobbad men jag har knixat mig igenom olika skolor och städer på samma sätt som du beskriver i inlägget. men nu dom senaste veckorna har jag släppt det där och kör på en rak och ärlig attityd, jag visar vem jag egentligen är o det är så jädra skönt!
keep it up!
Hälsningar, John
