Recension - Änglar och demoner


Jag var ju och såg Änglar och demoner igår. Salongen var fullsmockad och humöret på topp! Vad ska man säga om Dan Browns böcker? Personligen tycker jag bättre om att läsa böckerna än att se filmerna, det är likadant med Stieg Larssons Milleniumtriologi. Missförstå mig rätt, filmerna är på något sätt inte dåliga men det säger sig självt att man måste skära otroligt mycket i storyn för att få plats med allt på drygt två timmar och därför missar man mycket av Dan Browns invecklade semiotiska gåtor.

Nu till filmen, den får helt klart godkänt av mig.  Tom Hanks är som han brukar, aldrig dålig. Story håller och är spännande och framförallt finns mystiken där, kritikten mot religionen och framförallt de som försöker bevara både kyrkans makt och mystiken som omringar den.  Det som jag gillar med Browns böcker är att man lär sig så otroligt mycket. Det är verkligen en lektion i religionshistoria i miniformat förpackat i en fantastiskt välproducerad filmförpackning. Läckert tycker alla vi nördar.  Lite trist är dock att Dan Brown håller sig till samma berättarteknik i samtliga av sina böcker. Katastrof inträffar, Robert Langdon (Tom Hanks) kontaktas, han tvekar lite, men ger med sig, vacker, ung, slank, (läs dösnygg) kvinnlig forskare, gärna med exotisk brytning á la Izabella Scorupco i Bondfilmen dyker upp och blir Langdons sidekick. Vi kan historien men visst, den håller. Och framförallt är den spännande!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0