Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag gick förbi en alldeles illgrön gräsmatta igår på vägen hem från jobbet. Jag fick lust att göra som Richard Gere i Pretty Woman, dra av mig skorna och strumporna och gå barfota i det gröna gräset och känna hur grässtråna kittlar mellan tårna. Nu gjorde jag inte det utan trampade runt lite i mina rutiga skor istället. Good enough. Jag längtar starkt efter barfotatider, känna klippor, sandstränder och gräs under fötterna. Det är sommar det!

Jag har en riktig mötesdag idag. Möten avbockas, bokas in, ombokas, avklaras. Ja ni fattar. Möten is the shit idag. Men, lika bra att få det avklarat på en dag istället för att dras med det hela veckan. Min kropp verkar ha stängt av alla hungerskänslor. Jag försöker vara hungrig men det går inte så bra, kroppen vill helt enkelt inte ha mat. När man känner så finns det bara en sak att göra, äta! Äta bör man annars dör man...På återseende!