Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag tittar på Malous program, efter tio. I soffan sitter Sanna Lundell och pratar om barn, relationer och frihet. Den där kombinationen låter ju som en omöjlig ekvation. Hon har "löst" det genom att behålla sin lägenhet inne i stockholms innerstad samt emellanåt leva med Persbrandt  i hans hus på landet. Ett slags särboskap helt enkelt. Jag tycker att det låter sunt. Sen om det fungerar i praktiken vet jag inte. Att få lite luft och tid att andas ibland är ju inte fel men tyvärr leder det till någon märklig maktobalans i förhållandet. Det känns lite som att den som vill dra och vara ifred alltid har mer makt eftersom den andra parten känner att man sitter hemma och väntar. Svårt svårt svårt. Kan man gå sin egen väg även om man lever i ett förhållande. Jag vill inte hänga upp mitt liv på en person säger Sanna. Jag skulle vilja se på det lite annorlunda, att hänga upp sitt liv på någon kan också innebära stöttning, peppning, laganda...jag och min sambo är ett lag. Ett team. Och ett jävligt bra sådant dessutom. Vi kan bli bättre på vissa saker men gudarna ska veta att vi kämpar.