Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag lagar potatisgratäng och kokostoppar, det kommer glutenallergiker till middagen ikväll så det var ett bra alternativ. När jag stod och skalade potatis kom jag att tänka på förra nyår och det i sin tur fick mig att tänka på att jag måste skriva ett inlägg till/om alla de som inte har någon att fira nyår med. Jag firade förra årets tolvslag ensam tillsammans med hunden. Det var en riktigt tråkig kväll och jag tog en sömntablett för att den helt enkelt skulle ta slut. När ensamheten är självvald är den helt ok men när man inte själv väljer att vara ensam då är det helt enkelt för jävligt. Jag kan tänka mig att det är rätt många som har det jobbigt de här helgerna. De flesta förknippar julen med familjen och med gemenskap. Men alla de ensamma människorna då? Alla de som är skilda, som inte har barnen, som är gamla och ensamna. Vad gör de en dag som denna? Om jag förra året vid den här tiden hade vetat att jag om ett år skulle ha fantastiska vänner som ställer upp för mig hade dagen kanske kännts lite bättre. Men man vet ju aldrig vart livet för en. Förra årets nyår var en uppleveles jag inte vill uppleva igen men samtidigt tror jag att det är bra att ha upplevt den för man uppskattar sina vänner så mycket mer efter det.

Så, en varm kram och tanke till er som sitter ensamma idag. Ni är inte ensamma...kram på er..