Storstadsbulimiker - nu på landet

Har haft fruktansvärda mardrömmar inatt. Igen. Vaknade av att jag hade en sjö av kallsvett i nacken och skakade i hela kroppen. För en gångs skull kommer jag ihåg min mardröm, jag hade dömts till att spendera 40 år i isoleringscell och blev instängd  i en liten skrubb i en källare.

Halv åtta ville hunden ut så vi tog en ordentlig långpromenad som även innehöll ett dopp i havet. För hunden, inte för mig...Solen ligger och vilar alldeles vid horisonten och vattnet är spegelblankt. Undernart. Nu kaffe och tidningar på nätet.

Fan vad jag hatar mardrömmar, det känns som att hela dagen är förstörd. Går fortfarande omkring med panikångesten i kroppen och längtar efter att få sova gott.

Morrn på er!