Ger upp
Måste det vara negativt att ge upp? Att luta sig tillbaks och säga, fuck it. Det är lite det jag känner för nu. Jag orkar inte jaga saker längre. Orkar inte känna frustrationen. Orkar inte med krampen, ångesten och värken i hjärta och själ. Jag har varit så frustrerad att jag betett mig illa mot människor som inte förtjänar det. Inte bra och definitivt inte hållbart. Acceptera säger någon. Ansträng dig säger andra. Men, jag orkar inte vara något jag inte är längre. Jag får väl fortsätta ta på mig masken, det är ju sånt man gör. Men jag tänker inte känna mig hämmad längre och jag tänker inte heller ta åt mig. Jag är den jag är och jag kan inte ändra på det. Att slåss mot väderkvarnar är inte heller värt besväret. En stor del av frustrationen ligger i att de sammanhangen jag har varit i är ställen där det enda som räknas är yta. Hur mycket pengar jag än tjänar, hur smart jag än är och hur många böcker jag än skriver kommer jag aldrig räcka till i de sammanhangen för jag har inte stora tuttar och ett pretty face. Jag försöker visst prata med folk men om de inte vill prata med mig vadfan kan jag göra då? Det är lite av en sorg det där, och det är svårt att acceptera. Jag är inget offer och jag tycker inte synd om mig själv jag bara känner att jag inte vill/orkar/klarar av att hela tiden vara något jag inte är för att passa in i sammanhang jag inte ens är intresserad av. Det får helt enkelt vara ok att vara ensam.
Nej, jag vill inte längre. Nu lägger jag av. På återseende.
