Storstadsbulimiker - nu på landet

Veckan har kantats av feminstiska debatter i samband med Ebba Witt Brattströms biografi om feminism och grupp 8. Gråt inte- slå tillbaka var ett av grundslagorden. Jag har funderat mycket på det där. Jag tycker att jag slåss mot väderkvarnar hela tiden. Både hemma och utanför. Vissa saker verkar vara så djupt rotade att de är omöjliga att ändra på. Som att det alltid är en tjej som blir sekreterare på möten, som att det alltid är mannen som byter glödlampor till att det är kvinnan som "ser" sånt som ligger framme och skall plockas bort - och plockar bort det. Jag blir inte klok på all kamp. Ska det vara så här svårt? Ge upp då, säger ni, sluta fajtas. Javisst kan jag göra det, men det kommer ju bara resultera i att jag får skriva ännu mer protokoll och bli ännu mer hemmafru vilket kommer göra mig ännu bittrare. Så vad gör man, är det anarki som gäller...?

Ps. idag lagar jag buffé, nybakt bröd, pajer, pannacotta, caesarsallad, parmaskinka med melon och härliga ostar!

Trevlig fredag på er!