Syrebrist

Åt vilket håll?

Jag lider av syrebrist idag, mental sådan. Det känns som att världen blir mindre och mindre och jag känner mig instängd. Jag har ett otroligt stort behov både av att vara självständig och att få vara ensam. Ibland undrar jag om jag är gjord för famijekonsellatioer och förhållanden. Panikångesten har kommit smygande flera gånger den här veckan men mest idag...jag känner mig helt enkelt instängt. Mest av allt skulle jag bara vilja skrika rätt ut i luften...jag undrar varför jag känner så här...vad är det jag inte är färdig med? Att befinna sig i ett förhållande betyder också att man måste kompromissa. Jag har egentligen inga problem med det, men ibland blir det kanske lite för mycket? Jag försöker andas, tänka logiskt, inte rusa iväg i tankar och handling med det är svårt. Vart står jag och vart är jag på väg i livet?

Kommentarer
Postat av: ღ DesignByMilly ღ

Hej!

Kikar förbi..



Allt väl?



//Milly ღ

2009-06-11 @ 13:51:36
URL: http://designbymilly.blogg.se/
Postat av: Pamie

Kanske stanna upp en stund och bara finnas utan att tänka på nästa steg utan låta allt komma som det ska/borde komma?

2009-06-11 @ 16:16:15
URL: http://lapetitepois.blogg.se/
Postat av: Nina

Fyyy låter inge vidare. Du behöver nog en paus. Semester. Resa iväg till tystnad, lugn och ro en stund. Har du någon sån plats?

2009-06-11 @ 17:01:32
URL: http://ninaruthstrom.blogg.se/
Postat av: Maria

Förstår din känsla... Mitt hem är min borg men den kan också kännas som något helt annat! Särskilt som jag delar vardagen med man och tre barn.

P.s. jag hade oxå blandband. Från radion =)

2009-06-11 @ 18:09:01
URL: http://fyratjejerifamiljen.blogg.se/
Postat av: ursula

Känner igen mig litegrann. Ibland känns det som att man kompromissar bort planen man hade för sig SJÄLV till förmån för någon slags gemensam plan tillsammans med någon. Man undrar vad som hände med det som var viktigt för MIG och hur det helt plötsligt blev viktigare att fråga sig vad som är viktigast/bäst för OSS.



Inte lätt, särskilt som det inte går att få facit på vad som är rätt och fel. Jag tror att det gäller att bestämma sig för vad man SJÄLV tycker är viktigast; ens egna självständiga livsplan som man kanske burit med sig länge eller om det känns viktigast att vårda relationen till någon speciell.

Ibland kan man kombinera, ibland inte. Det viktigaste är att inte styras av ens rädsla och osäkerhet utan att våga ta ett beslut och satsa i den ena eller andra riktningen.



kram

2009-06-11 @ 20:07:47
URL: http://lifeoflily.blogg.se/
Postat av: Anna

Mitt bästa tips är att stanna upp, släppa allt, ta dig ordentligt med tid att "bara vara"..res gärna bort. Lägg fokus på dig själv och ditt välmående. Det blev MIN enda utväg till slut. Den första tiden är jobbig, riktigt jobbig, men det blir lättare och till slut kan man hitta lugnet. Men det krävs en enorm vilja för att hitta styrkan att orka. Och det viktigaste av allt, det ÄR ok att be om hjälp.

2009-06-11 @ 20:17:22
URL: http://missupsidedown.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0