Puh!
Efter en veckas rännande på sjukhus, prover och mediciner verkar det som att läget är stabilt. Fan vad jag hatar sjukhus och framförallt maktlösheten. Jag känner mig helt slut både känslomässigt och fysiskt av att ha en familjemedlem som inte är friskt. Men nu så...hoppas jag...
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga i övrigt. Känner mig trött och sliten efter mycket jobb. Snart semester vilket ska bli skönt. Vi behöver komma bort, långt, långt bort. Framförallt mentalt. Orkar inte med mer administration, mailande eller telefoner som piper.
Förundras över hur fort tiden går. Sommaren är ett minne blogg samtidigt känns det som igår. Kommer resten av livet vara såhär? Bocka av hindren och arbetet och se tiden rinna iväg?
Hoppas inte det...
Puss och hej på er...
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga i övrigt. Känner mig trött och sliten efter mycket jobb. Snart semester vilket ska bli skönt. Vi behöver komma bort, långt, långt bort. Framförallt mentalt. Orkar inte med mer administration, mailande eller telefoner som piper.
Förundras över hur fort tiden går. Sommaren är ett minne blogg samtidigt känns det som igår. Kommer resten av livet vara såhär? Bocka av hindren och arbetet och se tiden rinna iväg?
Hoppas inte det...
Puss och hej på er...
Kommentarer
Trackback
