Speedad, stressad och rädd för ormar under sängen

Morrn! Speedad som få, drömt mardrömmar om svarta ormar som ville äta upp mig inatt och vaknade och kände att här vill inte jag ligga kvar, så upp och hoppa. Har en underbar morgon här i skääärgården, rosa sol, fåglar som kvittrar och härlig höstluft. Jag är stressad som fasen, jobb som måste bli klart och jag har skrivkramp. Inte bra, inte bra alls. Vad gör man åt sånt? Har semester kvar att ta ut i november, skönt, funderar på vad vi ska hitta på. Har nog aldrig varit i så stort behov av semester som jag är nu, sommarens semester gick åt till att jobba och det börjar kännas nu. Det viktigaste är att man får sömn säger min doktor, utan sömn, pannkaka med allt. Så, jag lägger mig så tidigt jag kan när jag kan och somnar in med en bok. Och det hjälper faktiskt mot stressen, hur tråkigt det än låter. Det är väl bara att inse att man måste ta hand om sig, det är ingen annan som gör det åt en.

Ha en trevlig dag därute!


Årets bokmässa

En av de bästa händelserna på hela året utspelade sig i helgen, bokmässan! Jag längtar efter denna tillställning hela året och det är alltid lite vemodigt när denna underbara helg är över. I år fick jag möjligheten att vara där två dagar på raken, vilken lycka! För alla er som inte varit där håller bokässan till i mässhallarna i Göteborg. Under fyra dagar finns författare från hela världen på plats inklusive de största författarna från Norden. Ca 100000 människor besöker bokmässa varje år. Vad gör man då där? Förutom att handla böcker, det finns miljontals!, går man på seminarier, kikar på sina favoritförfattare när de signerar böcker och lyssnar på när de blir intervjuade om hur det kom sig att de blev författare. Dessutom går man runt och äter god choklad och provsmakar på te. I år fick jag möjligheten att lyssna till en av mina favoritförfattare, Jo Nesbö, jippie! Haha! Det var kul att få se Harry Holes pappa i verkligheten, hoppas hoppas att han kommer fortsätta skriva om min favorit.

 jo nesbö @ bokmässan


torsdagssvacka

Har haft en bra vecka so far. Mycket energi och mycket som blivit gjort. Vaknade, eller blev väckt 06.30 och är helt tömd på energi. Känner mig urlakad och inte sugen på att göra någonting. Drömde mardrömmar inatt. Första gången på länge. Brottades med en mördare som skulle döda mig med en gaffel..hmm...Det här håller ju inte! Resten av veckan är ju också fenomenal..imorgon och på lördag blir det bokmässa i Göteborg. Yeey!

Håller på att åka tillbaks in i ekorrhjulet igen. Sätter stopp för det nu! Har tagit ledigt nu på förmiddagen, behöver städa, plocka, fixa och bara komma ikapp. Bra initivativ, klappar mig själv på axeln. Bättre att stanna upp lite än att köra på tills den berömda väggen dyker upp.

Är lite låg och försöker komma ur känslan. Känner mig ensam igen. Vet inte riktigt vem jag ska ringa eller om det finns någon att ringa överhuvudtaget. Vill mest bara lyfta luren och säga hej. Befinner mig i ett vakum mellan olika världar. Hör varken hemma där eller här. Vad gör man?

Idag blev det klart att alliansen inte får egen majoritet. Jag vet inte om jag känner någon skadeglädje för det. Snarare känner jag mig nog ganska orolig inför det politiska kaos som väntar. Jag hade hellre sett att något av blocken fick majoritet än att sverigedemokraterna blev vågmästare. Blir det nyval nu?

Dags att börja träna. Känner mig energilös och plufsig. Känner mig ofin i vad jag än tar på mig. Inte bra. Har hur mycket kläder som helst men inget att ta på mig. Illa. 

Nej, nu ska jag plocka fram energin, glädjen och framåtdrivet. It's a new dawn it's a new day it's a new life for me...and I'm feeling good! (Nina Simone)

 

Har du råd att vara dig själv?

ja jag är en kritisk jävel och om ni inte vill läsa mer kritiska texter så sluta läs nu!

Efter min dagliga titt i bloggosfären, från Sofis mode till Blondinbella till politiska bloggar är det ganska lätt att konstatera att det fanimig kostar på att leva idag. Och då menar jag inte mentalt för en gång skull utan att det faktiskt krävs en del kapital för att ha råd att leva upp till de stil och modeideal som råder idag. Om jag tittar på de mest kända bloggarna är det nästan obligatoriskt med ett "dagens outfit" inlägg där man i detalj preciserar och redovisar var dagens kläder kommer ifrån. Att det sen ofta är jävligt dyra kläder, väskor och skor hör också till vardagen. Det är inte längre konstigt att äga en Mulberryväska för 8000 kr och det är inte heller konstigt att shoppa alla dagar i veckan och sedan visa upp sina shoppingfynd. Hur fan har vi råd med detta undrar jag? Hur har vi råd att lägga så mycket pengar på skor och väskor? Framförallt, vad händer med alla de som inte har råd?
Nej, det är fan inte billigt att vara sig själv, eller kanske ska jag säga sitt allra bästa jag i det samhälle vi lever i. Jag är tveksam till om jag har råd till att vara mitt bästa jag, har du?


Ett val utan vinnare

Frågan de flesta av oss ställer är; Hur kunde det hända? Efter gårdagens val stod det klart att Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen, inte på gränsen, utan de blir större än både vänsterpartiet och kristdemokraterna. Katastrof. Ännu värre är väl att inget av blocken fått till en majoritetsregering vilket gör att SD nu blir vågmästare. Katastrof igen. Hur kunde detta hända? Har vi inte tagit högerextremistvindarna på allvar? Har vi inte sett vad som händer i t.ex. Frankrike? Jag är oerhört besviken på de 5,8 procent av Svenska folket som har röstat på ett rasistiskt parti. Jag skäms helt enkelt över att vara svensk idag. En ny era påbörjas i både den svenska politiken och det svenska samhället. Borta är det samhälle som stod för solidaritet, empati och rättvisa. Nu blåser det iskalla vindar istället.


Sunday kind of love

Älskade söndag. Tid för återhämtning men också tvättning, städning,  och långa promenader. Började med blåbärsgröt och kokboksläsning och nu är det dags för att aktivera både hunden och sambon med en långpromenad. Har en underbar och hektisk vecka för mig med filmvisning, bokmässa, roliga jobbgrejer och säkerligen en massa underbara människor. Även den här veckan har varit finfin. Fått massor gjort, delad adrenalinkick och glädjeskutt med sambon och fått bra överraskningar. Imorgon får vi svar på ännu en riktigt bra händelse, håller tummarna stenhårt för att det ska gå vägen!


Ikväll håller jag tummarna för det rödgröna blocket, jag tillhör dem som tror att sverige mår bättre av empati och solidaritet. Jag är så trött på att läsa de blåa anhängarnas argument på facebook: "det passar min livsstil bäst"...visst jag, jag jag...men vi då? Vi i hela Sverige? Från rinkeby till Djursholm, från Rosengård till Örgryte. Det är väl oss det handlar om, inte enbart om mig?

Nu: ut i solen!




Duktigaflickansyndromet

Det är lite märkligt det där med oss kvinnor och att vara duktiga. Jag var inne en snabbis på blondinbellas blogg och läste att hon skall plugga i Schweiz i två år samtidigt som hon ska driva företag och förmodligen fortsätta vara blondinbella. Ambitiöst. Och fullkomnligt idiotiskt enligt mig. Självklart kommer hela världen tycka att hon är jätteduktig som klarar av allt samtidigt och två år senare kommer hon antagligen komma hem igen med en fin utländs examen. Eller så går hon in i väggen halvvägs. Missförstå mig rätt nu, jag kritiserar inte Blondinbella, jag sympatiserar med henne. För jag känner igen beteendet och har delvis varit där själv. Jag har sex års universitetsstudier bakom mig som jag läste på en rak följd. Under den tiden höll jag på med en massa annat också, bland annat starta företag och driva en massa projekt. För mig blev det för mycket. Jag gick in i väggen och tappade lusten till allt. Jag blev helt enkelt inte bättre än min senaste prestation, min senaste poäng på tentan. Det blev alltså lite av en drog att vara duktig. Jag är inte lika duktig idag. Det är ok att inte vara det. Ibland får jag omvänt prestationsångest, dvs. jag tycker att jag borde prestera mer. Men, då tittar jag tillbaks på de där åren, där jag satt med böckerna i näsa och prioriterade bort så mycket för att komma så långt senare i livet.

Häromdagen satt jag och sambon på vår veranda och pratade om just detta. Med tid. Och att ta vara på möjligheterna. Vi kanske dör imorgon sa jag. Vad kommer man minnas då? Jag tror att när vi väl ligger där och ska dra vår sista suck så är det inte våra examnar vi tänker på, inte heller vår höga lön vi fick efter allt slit, det är vännerna, kärleken, gemenskapen som kommer att finnas i våra hjärtan. Det tål att tänkas på.

Har blondinbella gått och blivit en symbol för alla duktiga flickor därute?


Bästa filmrepliken någonsin

Jag har funderat. På det här med filmrepliker. Tänkt och tänkt och kommit fram till den filmreplik jag nog tycker är bäst. En sån replik jag skulle vilja säga, eller framförallt skulle jag nog vilja att någon sa den till mig...

Här kommer tredjeplatsen:

Frankly my dear i don't give a damn
Borta med vinden, Rhett Butler till Svarlett. Varför undrar ni? jo, coolheten, svalheten....jag skulle vilja drämma iväg en sådan någongång..tajmingen...magiskt..inte konstigt att det är filmhistoria




Andraplansen blev delad eftersom jag inte kan skilja på dessa platser!

2:a

They gave me an offer I couldn't refuse.

Åh min älskling Marlon Brando som Don Corleone. I love youuuu!

Jag vet inte hur många gånger jag har sett filmen...men den håller gång på gång på gång...



På delad andraplats!

You lookin' at me?!
Taxidriver - behöver jag säga mer...?



Och dadadadadaaaaaa!

På förstaplatsen: Motiveringen lyder - för att jag helt enkelt börjar gråta varje gång jag ser denna scen och att jag önskar att någon kunde säga det till mig någongång i livet.

"You make me wanna be a better man"

Livet från den ljusa sidan. Den overkliga kombinationen av Helen Hunts servitris och Jack Nicholsons författare. Allt är fel och ändå är det så rätt...blir film bättre än så..?


Drömskor från Zara

Vaknar upp med lite feber, snuva och halsont. Syndommigdag. Att det dessutom är full storm ute och regnar gjorde det inte bättre. Efter en snabb runda kom jag och hunden in  igen, genomblöta och halvt bortblåsta. Jag sitter fortfarande i pyjamas och borde duscha och packa mig till jobbet, men jag har inte riktigt samlat krafterna ännu.

Gör istället det jag brukar när jag behöver lite cheermeup - tittar på skor. Det är lika bra att erkänna det med en gång. Jag missbrukar skor. Jag älskar skor. Jag har alldeles för många skor. (kanske knappast något jag är ensam om?) Och det är underbart! Drömskorna har alltid hög klack, är perfekt symetriska och gör min dag. Vilket är ganska märkligt med tanke på hur sällan jag faktiskt får användning av just sådana skor...Kanske kommer jag titta tillbaks på mina skor när jag är 70 och tänka, vad bra att du unnade dig de där höga lila skorna som du använde en gång, eller så kanske jag tänker, vad fan skulle du med dem till..?  Idag kikade jag på zaras hemsida och ser att de har massor av finfina skor. Give it to me baby säger jag bara!

Vad har ni för förhållande till skor egentligen kamrater..?

 


Skogsmulle


Gissa vad? Bitterfittan har gått och blivit lite smått hurtig! Jag har införskaffat finfina nikes, går omkring i vindjacka och hör och häpna, älskar trikåer som man kan sträcka ut ordentligt i när man är ute på tur. (Norska för promenad era jävla betongungar :P) Numera verkar jag inte kunna leva utan att få ta minst en långpromenad om dagen...vem kunde ana det?

Det verkar som att ju äldre jag blir desto mer ett med naturen blir jag. Eller kanske är det snarare så att jag numera accepterar att jag är en naturmänniska och att det är min rätta miljö. Igår blev jag halvt ihjälskrämd av en huggorm och idag har jag kikat på flugsvampar. Att jag, som 28-åring skulle gå runt med tajts och bajspåsar i handen på landet istället för att viftapårumpangå med en sevenelevenlatte i storstaden...vem kunde tro det...? (Det finne väl fortfarande tid för det, eller..?)

Ikväll gissar jag att det vankas te och film i soffan. Vardagsmys med andra ord. Jobbet rullar på, planerar för fullt, längtar efter resor, weekends, torsdagens dejtingkväll och nästa veckas bokmässa. Livet är fullt med guldkorn!

Puss på er!



Nostalgisk kväll

Morrn! Hemkommen från konferens som varade i två dagar. Skönt att vara hemma kan jag meddela. Borta bra men hemma väldigt, väldigt bäst. Speciellt när man spenderar natten borta i våningssäng och 35 grader på rummet. Min sambo och jag har återupptäckt en gammal goding, eller egentligen två; yatzy och nötcreme. Jag fick ett infall igår när jag stod i kön på ica, där låg de där söta små förpackningarna med grön text och ett lent, sött, nötigt innehåll. När jag var liten kostade de 50 öre styck, numera 1,50. Fortfarande lika goda och väldigt, väldigt nostalgiskt. Vem det nu var som kom på att göra dessa små påsar var ju ett geni, och framförallt är det ett genidrag att behålla samma logga och samma form i tider där allting ständigt förändras. Lova att nu aldrig förändrar paketen tänker jag! Jag förflyttas genast tillbaks till högstadiets ungdomsgård när jag äter nötcreme, fångarna på fortet, tacosen, de limegröna jeansen och Robyns "Do you really want me". Tänk så mycket minnen som kan sitta i en smak...




In bed with Harry Hole

Jag är deckarfantast. Jag slukar deckare som andra slukar...eh..män, marabou mjölkchoklad...eller tja vad? Jag läser en väldigt massa deckare helt enkelt. Den här sommaren har gått i Jo Nesbös tecken. I april läste jag min första Harry Hole-deckare, i maj hade jag köpt hela serien och nu är jag fast. När sambon varit borta har det varit jag och min favoritkommissarie Harry Hole i sängen halva nätterna. När jag vaknat mitt i natten och inte kunnat sova har Harry varit en armslängd bort och efter en stund har jag somnat och fått mig en dunk på näsan av de 500 sidorna massiv pocketbok.  Denne blonde karl som vältrar på Oslos gator, bär Dr Martens och lyssnar på 80-tals synth. Dessutom räddar han både kvinnor och barn ur knipa och är en rättvisans man, kan det bli bättre..?

Så, dagens boktips är Jo Nesbös deckarserie om Harry Hole, läs den och läs den kronologiskt, det har faktiskt varit väldigt roligt!

 

Om att sluta uppdatera

Jag har ägnat oändligt många tankar åt att fundera över hur mitt liv ska se ut. Funderat, ältat, ångrat, gråtit och funderat igen. Allt medan, precis som John Lennon sa, livet pågick under tiden medan jag var så jävla upptagen med att planera. Alla söndagbilagor, Blondinbellabloggar och modemagasin handlar om självförverkligande, hur man planerar sitt liv, hur man blir den man vill vara. Jag går sedan flera år tillbaks i terapi och vi pratar mycket om det där. Att vara här och nu och att uppskatta livet precis i detta ögonblick. Det är en konst för det samhälle vi lever i kretsar mycket kring att vara på språng, "det är mycket nu" är ett av standarduttrycken. Vi lever i ett ständigt "uppdaterande", är det inte facebook så är det bloggen.

En uppgift jag har fått av min terapeut är att vissa dagar fokusera på att klara av att bara vara jag. Bara göra det mest väsentliga och basala, duscha, gå ut med hunden, laga middag och läsa en bok. Och vara nöjd med det. Inte stressa runt, inte påbörja massa saker som jag inte orkar göra klart. Och framförallt, stanna upp och bara vara. Det är oerhört svårt men oerhört lärorikt.  Testa, jag lovar att det kommer göra susen.




500 våldtagna på två månader

Det första jag möts av när jag klickar in på aftonbladets hemsida är "500 våldtagna på två månader". Det handlar om Kongo och det fruktansvärda som händer där. Kriget, offren och de utstuderade våldtäkterna på kvinnor och barn. Jag tycker det är så fruktansvärt vidrigt. Vad är det som händer med människor när de går ut i krig? Kan våldet och hatet göra människan så jävla grym? Uppenbarligen...

Det värsta är väl att det inte finns någonting man kan göra. FN kan fördöma, protestera, men vad hjälper det? Vi är så långt borta från deras verklighet och vardag och krig. Kommer det någonsin upphöra?

 bild från aftonbladet.se


Soulfood

inget får mig att må så bra och känna mig så sund som sushi. Det är fånigt men sant! Får alltid något lung i både kropp och själ när jag dricker misosoppa och magen mår bra av 11 bitar rå fisk med ris. Det paradoxala är att jag ofta äter sushi när jag är på språng, på tåget, på centralen, på kontoret vid skrivbordet.

Jag, som många andra med mig, äter dåligt när jag inte mår bra, när stressen får ta överhand och tröttheten lägger sig som en dimma över dagarna. Socker, fett, snabba kolhydrater. Nu är jag där igen. Nu är det dags att börja äta bra igen, sköta om magen men också själen.

Vilken mat får er att må bra?


Har du erotiskt kapital..?

Lyssnar som vanligt på p1 på vägen till jobbet. Idag intervjuades en forskare i ekonomi som har skrivit en forskningsartikel om vårt sk erotiska kapital. I den slår hon fast att människor som har social förmåga och är fysiskt attraktiva får ett erotiskt kapital, dvs andra människor lockas av dem och vill vara med dem. Detta i sin tur kan förvandlas till pengar eftersom det erotiska kapitalet ger förtroende, mer lösamma affärer och bättre lön.

Intressant eller hur! Men knappast någon nyhet va? Det är känt sedan länge att människor som anses vara attraktiva har lättare att få vänner, jobb, osv och faktiskt också har en tendens att vara lyckligare. Visst är livet orättvist eller hur ;) Det är väl bara att ta en titt på de bloggare som blivit framgångsrika, hur ser de ut, snygga, unga tjejer, vissa modeller, andra bara blonda med vita leenden..varför lyckas just de bloggarna, är det för att de skriver så bra, visar så roliga bilder eller är det för att vi helt enkelt tycker om att titta på och ta del av vackra människors liv? 

Så vad tror ni, sitter ni på något erotiskt kapital? Är ni attraktiva för er omgivning och framförallt kan ni förvandla det till catching i  kassan...?


Dressed for success?

Suck och stånk och stön. Ännu en sömnlös natt. Och jag känner mig som en zombie. Vill helst ligga kvar här hela dagen, har gosat in mig i min stora kofta som jag kan gömma mig i och vill inte alls gå ut i den kalla tisdagmorgonen. Men jag måste, såklart. Bara tanken på att hitta kläder att ta på mig gör mig lätt matt, idag är det inte jag som bär kläderna utan kläderna som bär mig. En fasad, ett skal, ett skydd mot omvärlden.  Vad tar ni på er när ni är trötta och sårbara? Well, jag överlever nog denna dagen också, i kväll kommer kärleken hem och inatt kommer vi antagligen sova som små barn bägge två, brukar bli så.

puss och kram på er kamrater


Om bröstmjölk och jämställdhet - därför vill Ohly kvotera

Det verkar vara någon slags folkstorm kring Debatten på SVT igår med Lars Ohly, framförallt var det som han sa om föräldrapenningen och kvoteringen av denna det som rörde upp folk. Eller hörde alla bara det där om att pumpa bröstmjölk..? Jag vill försvara Lars, det han vill är nämligen att öka jämställdheten mellan kvinnor och män i det svenska samhället. Idag tjänar kvinnor 80% av vad män gör. Varför? Framförallt handlar det om tradition men framförallt om diskriminering av det "lägre" könet. Varför hojtar ingen om detta istället för att bli upprörda över amningen?

När en man och en kvinna bestämmer sig för att skaffa barn är det  ganska naturligt att kvinnan stannar hemma eftersom det ofta är hon som tjänar minst.  På så sätt förlorar ju familjen minst pengar i månaden. Statistiken visar att 72 % av alla som stannar hemma med sina barn är kvinnor.

Det Lars vill göra med sin kvotering är att se till att lönerna för kvinnor höjs, att vi får 100 % av det männen tjänar, detta vill han göra med att kvotera föräldraledigheten. För krasst sätt, är det inte först när kvinnornas lägre lön blir märkbar även för männen som de har något intressa av att ändra ojämställdheten för kvinnor? Nu ska man heller inte glömma bort vad det innebär för kvinnors karriärer att stanna hemma med barnen, oavsett om man vill eller inte är det något negativt för de kvinnor som vill göra karriär att stanna hemma med barnen, hade man kunnat dela detta med sin partner är väl detta bara positivt, är det inte en win-win situation för alla?

Ett bra exempel om jämställdhet är detta, alla ni som är studenter, tänk er att tjejerna skulle få 80% av studiemedlet utan att någon protesterade, skulle vi acceptera det...? Det tål att tänkas på...



En perfekt höstdag

Vaknar upp till en underbar dag. Den perfekta höstdagen. Den är dessutom en lördag. Yeey! Sol, blå himmel, lite krispigt i luften. Underbar septemberluft som luktar äpplen blandat med havssalt. Det blir förhoppningsvis en båttur idag, lite fiske och lite picknick. Me like. Skillnaden mellan att bo på "landet" och inte inne i stan är att man har mindre alternativ, mindre planerat och som följd av det, mindre stress. Och stress är det sista jag behöver nu så detta är guld värt för mig.

Dagens:

Humör: yeey!
Mat: havregrynsgröt, kaffe och senare kladdkaka
Kläder: slitna jeans och tjocktröja, skärgårdsuniformen
Musik: streets of Philadelphia, Springsteen
Bok: ingen ännu, det blir att välja ny idag
framtidstro: jajamän..äntligen




Bryter Sofi mot etiken?

Jag surfar runt lite och läser den populära bloggen Sofis mode på aftonbladet. Jag kommer att tänka på en artikel en av hennes kollegor skrivit om hennes näravänrelation till prinsessan Madeleine. Kollegan menade att  det är ett etiskt snedsteg av Sofi att ha en vänskapsrelation till lillprinsessan eftersom hon jobbar på en tidning som aftonbladet och har kollegor som ständigt letar skvaller och info om principessan. Det blev till och med en sån stor grej att Sofi blev inkallad till Chefen och fick förklara sitt förhållande till Madeleine och passade tydligen på att förklara att hon gav blanka fan i vad Chefen tyckte om detta.

Jag tror inte att det här är ovanligt alls, att journalister och makthavarare umgås privat, jag tror faktiskt att det är vanligare än vad vi vill tro. Jag skiter fullständigt i vem Sofi umgås med men jag kan väl tycka att det är synd om pressetiken och de outtalade reglerna suddas ut.  Var slutar det om journalister umgås med makthavare och politiker? Kan de sköta sitt jobb då? Vem kan man lita på undrar jag, när det gäller journalistik och media. Vem är inte korrupt och vem följer de etiska lagarna. Ingen aning...

Vad tycker ni, är det ok att vara vän med kungligheter när man är anställd på sveriges största kvällstidning?


Friday and I'm in love

Känner mig paradoxalt nog lyckligare än på flera år. Jag är kär, han är kär i mig och jag längtar ihjäl mig tills han kommer hem. Det låter som en klyscha men när vi ligger där i soffan så faller bitarna på plats. Kärlek tror jag det kallas...

Har varit supereffektiv idag! Gick upp redan halv åtta och gjorde allt som behövdes fram till lunch. Sedan dess har det varit fredagsmys på hög nivå. Tänker fortsätta så hela helgen...ladda batterierna till nästa vecka då det jävlarimig smäller!

Trevlig helg på er!


Begravning

Idag ska vi på begravning. Den tredje på drygt ett år. Alldeles för många. Sådana här dagar känns som ett vakuum, man är här men ändå inte. Är vansinnigt trött efter en orolig natt och vill egentligen bara sova men det går inte.

Kram på er därute.

RSS 2.0