Storstadsbulimiker - nu på landet

... går jag försiktigt in i år 2011. Gläntar lite på dörren, kikar in och tänker, var snäll mot mig! Oavsett om det hade varit nyår eller inte hade det varit nyår för mig eftersom så mycket avslutats och så mycket nytt påbörjats. Ett rent vitt papper. Iaf lite. Jag är nedgången. Grå. Plufsig och cellulitig. Finnar på hakan och på ryggen. Stel. Ont. Men framförall grå. På måndag börjar jag träna och det har ingenting med nyårslöfte att göra. Det handlar om en olycka som gjort att jag har ont överallt och måste bygga upp mig själv. Träningskläderna är inköpta och motivationen är på topp. Aldrig mer skall jag tillåta mig själv känna mig så här fysiskt svag. Aldrig.

Har införskaffat hårfärg, scrubcreme, badolja, nagellack och brun utan sol. Jo, ett ok yttre gör att man orkar lite mer. Känner sig lite piggare, lite fräschare. Har sålt, sålt och sålt saker ur min garderob och investerat i bra saker istället för höga klackar och festblåsor. Vinterjacka, skor, basklänningar, helt nya underkläder och träningskläder. Bra köp. Bas och vardag är ledordet. Att känna sig fin varje dag är målet. Jag lider fortfarande av barndomens "fuljeanssyndrom" dvs, att man inte hade råd att köpa de fina jeansen som satt bra utan istället fick nöja sig med fuljeans som var köpta på domus och satt för jävligt. Jag mådde för jävla dåligt av det när jag var liten och det hänger kvar. Jag måste känna mig ok i det jag har på mig annars får jag panik. (ja jag har pratat med min terapeut om det...)

Jag ser fram emot 2011, gör ni det?