Jämställda män dödar passionen.
Jag har inte kommenterat Jssica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars debattartikel om jämställdhet ännu. Men nu är det dags. Det har väl knappast undgått någon att damerna tycker att "Jämställdheten kväver oss! Ge oss tillbaka den riktige mannen!", skrev de och passade även på att såga äktenskapet och skriva att "det kan finnas ömhet i ett slag över munnen." Belinda Olsson försvarar artikeln och menar att de nog inte menar så utan att de snarare vill ha "En man som bär iväg en över axeln och knullar stående mot en vägg utomhus."
Jag lever med världens manligaste man. Han är macho ut i fingerspetsarna. Och han hatar att diska. Därför gör han det inte. Han verkar även hata att dammsuga, tvätta, gå ut med hunden, laga mat och handla också. Men detta handlar inte om hans lathet och hans medfödda (?) machoegenskaper. Det handlar om att han jobbar mest av oss två vilket bidrar till att han tjänar mest av oss båda. Vilket gör att jag blir liksom den som bör göra allt det där hemma eftersom han jobbar så mycket. Det är här problemet ligger. Pengar. Jag hade älskat att tjäna mest. Att slippa den jävla disken. Att slippa ha dåligt samvete för att man helt enkelt inte orkat städa. Och att kunna sägam, men vafan, jag jobbar så mycket så det är lugnt. Dessvärre tror jag att om och när jag kommer börja jobba lika mycket som min man, och tjäna lika mycket pengar så kommer det fortfarande vara jag som diskar. Och vet ni vad, den kväver mig. Jag hatar den. Så för mig är det ojämställdheten som dödar passionen. Bitterheten orättvisan eller ojämställdheten leder knappast till något knullande mot en vägg. Så leve jämställdheten och framförallt, länge leve män som vågar vara kärringar!
Jag lever med världens manligaste man. Han är macho ut i fingerspetsarna. Och han hatar att diska. Därför gör han det inte. Han verkar även hata att dammsuga, tvätta, gå ut med hunden, laga mat och handla också. Men detta handlar inte om hans lathet och hans medfödda (?) machoegenskaper. Det handlar om att han jobbar mest av oss två vilket bidrar till att han tjänar mest av oss båda. Vilket gör att jag blir liksom den som bör göra allt det där hemma eftersom han jobbar så mycket. Det är här problemet ligger. Pengar. Jag hade älskat att tjäna mest. Att slippa den jävla disken. Att slippa ha dåligt samvete för att man helt enkelt inte orkat städa. Och att kunna sägam, men vafan, jag jobbar så mycket så det är lugnt. Dessvärre tror jag att om och när jag kommer börja jobba lika mycket som min man, och tjäna lika mycket pengar så kommer det fortfarande vara jag som diskar. Och vet ni vad, den kväver mig. Jag hatar den. Så för mig är det ojämställdheten som dödar passionen. Bitterheten orättvisan eller ojämställdheten leder knappast till något knullande mot en vägg. Så leve jämställdheten och framförallt, länge leve män som vågar vara kärringar!
Kommentarer
Trackback
