Gråter

Jag ligger nerbäddad i sängen på mitt hotellrum och gråter. Jag har funderat rätt mycket idag och kommit fram till att jag inte vill mer. Jag vill aldrig mer känna som jag kände igår. Ensam bland en massa människor. Ett bihang. En börda. Allt det där. Jag är så trött på ytligheten. Så trött på att inte räcka till. Så trött på att känna att här hör jag inte hemma. Så trött på att aldrig ha någon att prata med. Så trött på att känna att jag lever i en bubbla och att inte en jävla knackar på.

Jag vet inte vad det är som är fel men jag vill helt enkelt inte längre.

Tillintetgjord

En grå liten mus som sitter tyst i ett hörn. Är det jag det? När fan tappade jag min identitet och självkänska och sjönk till den nivån. När blev jag ett bihang. Framförallt, när började jag accdeptera det?

Pick me up

Märklig dag. Seg dag på jobbet. Lite mer upp och ner på det privata planet. Pratar med psykologen. Hon som får mig att bryta ihop för att sedan få mig att resa på mig igen. Vi pratar om förväntningar och varför man har sådana och varför man blir så ledsen när det inte blir som man förväntar sig. Vi pratar om förödmjukelse och varför det svider så jävla surt. Vi pratar om självkontroll och varför jag för en av de få gångerna i mitt liv inte klarade av att hålla masken, att bita ihop, att dra på pokerfacet och le medan hjärtat går sönder under tiden. Jag har varit väldigt bra på det...hjärtat har kunnat explodera i bröstkorgen på mig och jag har inte rört en min...inte vänt mig om..inte låtit någon se. Är det inte bra att det brast undrar psykologen, inte det minsta tycker jag, det gör bara förödmjukelsen ännu värre....

Vi pratar om bekräftelse och varför det är så viktigt, om varför man känner sig som en disktrasa och varför det är så viktigt att bli påmind om att man kan vara både sexgudinna, mamma, partner och bästa vän samtidigt. Att det inte måste vara det ena eller det andra. Att jag kan vara en kvinna man både kan knulla och älska, krama och prata med. Jag vill nämligen inte bara det ena, och eftersom jag har en tendens att alltid bli disktrasa så är jag väl extra känslig....vill inte vara disktrasa mer...

Låt det göra ont säger psykologen, let it burn säger usher, ain't no use säger Nina. Hon säger också nobodys fault but mine.




Dagens

 

Humör: Bättre, gladare,
Gjort: Hälsat på våra anställda, käkat lunch, mailat, promenerat på stranden
Planer: titta på kök, maila mer
Kläder: Så löst och avslappnat som möjligt..klarar inte av något som sitter åt och skaver idag
Ser på: havet från vardagsrummet
Lyssnar på: surr
Läser: mail och deckare
TV: nä film i sängen
Dricker: espresso från vår nya maskin :)
Äter: grillad kyckling
Middag: hm vet inte än
Bästa: bra humör och framtidsplaner
Sämsta: ont i magen
Väder: så jävla kallt!


Killing me softly

Jag är en idiot. Eller iaf beter jag mig som en. Igår gjorde jag något jag ångrar så förbannat. Känner inte igen mig själv. Det här är inte jag. Jag beter mig inte så här. Känns som att något har krypit in under skinnet på mig och jag får inte bort det. Jag skäms som en hund samtidigt som jag är nästan panikslagen inför att jag betedde mig som jag gjorde. Hur kan det gå så långt att man blir något eller någon man inte är. Stopp för helvete. Jag slår på mig själv och jag skulle helst vilja sjunka genom jorden. Fuck off din jäkla idiot.

Torsdag morgon

Trots att vi försov oss i morse känner jag mig rätt tillfreds. Eller kanske känner jag mig tillfreds just pga att vi försov oss...att sova till 08.30 istället för 05.45 är en jävla skillnad...Har promenerat i ett vitt landskap med hunden, busat i snön och skrämt livet ur de stackars fåglar som guppar omkring på havet. Mys med andra ord.

Mår ganska bra i mig själv, har klarat 11 dagars GI diet och nu kan jag faktiskt knäppa de snortajta jeansen igen, härligt! För mig är det alltid en balansgång. Så fort jag känner hungerskänslor blir min första reaktion, gud vad härligt...vilken unerbar känsla att vara hungrig och ha kontroll över det. Så tänker jag i ungefär två sekunder sen kommer mitt förnuftiga och friska jag in i bilden och ser till att jag får något i magen. Här ska inte skapas någon hungerkänsloknarkande anorektiker..no more...

Idag väntar lite tid på kontoret, hälsa lite på nya människor och framförallt vika tvätt. Men först av allt ska jag fixa en fet smoothie!

Gomorron på er!


Är din blogg fejk?

Läser en intervju med Sanna Lundell på DN's nätupplaga. Jag gillar Sannas blogg, framförallt gillar jag att hon skriver som sådant som andra inte gärna skriver om. Till exempel hör man sällan mammabloggaren Engla skriva om kräk och bajs. Där handlar det mer om rosa prinsessklänningar och vita sockar. Sanna skriver också om depression och trötthet och det tycker jag är ganska befriande. Därför blev jag lite förvånad när jag läste detta citat:

En blogg kräver ofta en daglig uppdatering för att hålla kvar läsarna. För att lyckas med detta har Sanna med fiktiva inslag ibland.

– Jag kan ju inte alltid berätta att jag var hemma och såg på film och åt äppelkaka. Det håller inte.

Vadå fiktiva inslag tänker jag. Jag vill visst läsa om folk som äter äppelkaka. Man ska väl kunna skriva precis vad man vill eller? Framförallt känner jag att jag inte vill läsa något som är fiktivt, då kan jag lika väl läsa en roman. Måste erkänna att jag blev lite besviken...jag vill läsa om livet, inte någon jävla fiktion!

Brukar ni fejka händelser för att få en roligare blogg? Och vad tycker ni om fejkade blogginlägg?


Kontraster

Vilka kontraster livet har att erbjuda tänker jag. Här sitter jag med en Elle i den ena handen och en Time  i den andra. Ytlighet och konsumtion mot död och skräck. Jag sitter här och har avstånd till både Jennifer Aniston och Haiti.

Dagen har mest handlat om att transportera sig från en plats till en annan. Ganska händelselös, tråkig grå måndag. Ändå känner jag mig rätt nöjd när jag sitter här i min mjuka soffa med en kopp te. Ganska förväntansfull inför veckan. Och på något sätt också förväntansfull inför framtiden.

Skjuter aktivt bort alla negativa tankar. Blev både ledsen och fundersam idag när en kollega vid ett flertal tillfällen ignorerade mig. Det är så lätt att man börjar tänka negativt då, att det är mig det är fel på, att det är jag som agerat fel...men, jag tänker inte sjunka ner...tänker helt enkelt inte bry mig. Alla människor behöver inte tycka om mig, jag duger ändå.



Definitionen av kärlek

Läser på RFSL's hemsida om fysiskt och psykiskt våld i förhållanden. Och hur vanligt det är. Eftersom jag själv varit i ett sånt förhållande blir jag ledsen när jag läser statistiken över hur många, både män och kvinnor det är som blir utsatta för våld och som lever i destruktiva relationer. Varför älskar vi inte oss själva mer än så? Är det bättre att vara olycklig än att vara ensam?

Känner du igen dig?

  • Anpassar du ditt beteende för att den du är ihop med inte ska bli arg eller hotfull?
  • Får hon eller han dig att känna dig dum, ointelligent, knäpp eller dålig?
  • Känner du dig pressad att ha sex?
  • Känner du att du inte duger, oavsett vad du gör?
  • Undviker du att säga emot din pojk- eller flickvän?
  • Hindrar hon eller han dig från att göra vad du vill?
  • Är det oftast hans eller hennes vilja som gäller när ni ska bestämma saker?
  • Blir du kritiserad eller förödmjukad öppet inför andra?
  • Är han eller hon väldigt svartsjuk? Försöker han eller hon kontrollera ditt liv?
  • Blir du anklagad för att flirta med andra fast du inte gör det?
  • Undviker du att träffa familj och kompisar för att det inte ska bli tjafs med den du är ihop med?
  • Har din flick- eller pojkvän skrämt dig med hjälp av våld eller ett hotfullt beteende
  • Skyller han eller hon ett elakt beteende på olika saker som alkohol, kärlek, eller att ”det bara var på skoj”?


Om sista dagen i ens liv

Jag har funderat mycket på Paolo Coehlos roma, Veronika bestämmer sig för att dö, de senaste dagarna. Kortfattat handlar boken om Veronika som lider av depression och vill dö, hennes läkare meddelar henne att hon lider av ett obotligt hjärtfel och helt plötsligt tar Veronika tillvara på varje minut av livet och får tillbaks livsglädjen. Hon måste alltså vara döende för att vilja leva. Fascinerande tycker jag. Kanske ska vi leva som att varje dag vore den sista för att få ut så mycket som möjligt av livet. Funderar på vad jag hade gjort om detta var min sista dag på jorden. Fikat med en god vän, ätit god mat, promenerat.   Det som jag älskar som allra mest. Känna mig fri. Ingen stress.Väldigt enkelt. Men betydelsefullt för mig.

Godnatt mina vänner. Ta ingen skit.

zombieakuten

Vaknar och ser ut och känner mig som en zombie. Fett hår, ringar under ögonen och röda vackra ögonvitor...läckert...not.  Har gjort mitt bästa för att komma igång, promenerat med hunden, duschat ikallt, skrubbat, smörjt och lackat. Nu väntar en riktigt spackling. Här skall döljas!

Bokföring står på dagens schema. Fy fan vad tråkigt! Men, det måste göras....Ikväll blir det bowling...desto roligare...

Tjejsnack igår, te och nagellack i soffan. Slutar aldrig förvånas över vilka fack vi tjejer sätter in oss själva i, snygga, sexiga, gulliga, smarta eller fula...och hur vi har en tendens att slå ner på oss själva. Jag ger ett långt, långt långfinger till världen idag. Ibland är den så jävla full av ytlighet, orsäkerhet, dålig självkänsla och egocentrism.  Fuck you!


Ensam

Vaknar, går ut med hunden, sätter mig i soffan och känner mig plöstligt oändligt ensam. Bara en känsla, jag vet, men en jobbig sådan. Imorgon börjar jobbet igen och jag tycker det är skönt. Vardagen kan vara befriande ibland. Gömmer mig i en filt och kollar på skidor och myser med hunden. Funderar på vad man ska göra av den här dagen. Känns som att dagarna har gått i varandra. Så känns det väl iofs alltid under julhelgen...

Gör något bra av den här dagen! Är mantrat. Och gå ur känslan för helvete.


In med kalkonen och ut med julen!

KATASTROFGRAN!


Idag ska julen uuuuuut! Ut, ut, ut! Nu är jag trött på alla tomma julmustflaskor, aladdinaskar med endast körsbärslikören och romrussinet kvar, alla vissna hycinter och framförallt den katastrofala granen! Vi ska fira detta med att käka en 5 kilo stor kalkon! Jajamän, för första gången i mitt liv ska jag go Martha Stewart på en kalkon och laga en riktig vrakmåltid! På något sätt kommer denna måltiden få symbolisera slutet på frosseriet för nu är det nämligen strictly GI som tar vid..haha! Julen har annars varit en kulinarisk succé! Hummer och lamm på nyår, underbart julbord med bland annat lammfiol, god fisk och framförallt mys att vara tillsammans.

Nu ser jag faktiskt fram emot att komma in i rutinerna igen, fåen vardag och framförallt få ett jävla bra 2010! Är ni med miiiiiig....???



underbart gott med gratinerad hummer!



En klassiker på nyår, toast skagen... :)


Det där med självkänsla och bekräftelse...



Du har så jävla låg självkänsla säger sambon. Åh fan tänker jag. Tycker du? (Ironi på hög nivå). Jag har sett ner på mig själv hela livet eftersom andra sett ner på mig. Nu är det ju inte så att man slutar se ner på sig själv för att andra inte längre ser ner på en. Man fortsätter. Just nu är min självkänsla på botten. Jag känner mig inte värd någonting. Det finns ingenting som är fint på mig och jag vill helst gömma mig under täcket. Visst, jag kan rent intellektuellt säga att det är fel att känna så  men i själen är det annorlunda. Det är bara en känsla säger psykologen och vissa andra. Gå ur känsla. Visst. Gå ur känslan. Sparka känsla i röven. Behovet av bekräftelse ökar i och med att självkänslan sjunker. Förr kunde man gå ut och hångla lite och få sig några nyp i häcken så var man på g igen, det var visserligeningen lösning som fungerade i längden...Men det funkar inte lika bra längre.(Inte för att det funkade särskilt bra då heller...) Speciellt inte när man är sambo...Nu tvingas man komma över det på andra sätt. Inse att man är värd något, att man är fin fastän bekräftelsen uteblir. Och visst är det bra att jag tvingas gå ur känslan. Jag är bra, jag duger. Jag behöver inte kräkas. Inte idag heller. Jag binder mentalt mina händer och tänker, en dag till, du klarra en dag till. Dagboken fyller en extremt viktig funktion i dessa tider. De påminner mig om den jag vill vara, hur jag vill att mina dagar ska se ut och vilken känsla jag vill ha i själen när jag somnar. Så, ni får stå ut med mina ledsna tankar lite till, det är så här jag överlever.


Listan

Jag har gått omkring och funderat idag på vad jag vill ha mer av i mitt liv för att må så bra som jag bara kan. Det här är vad jag kommit fram till:

* Fler promenader: powerwalks, strosande på stan, promenader i parken...gör att jag mår så bra så bra men fan vad sällan det har hänt det senaste halvåret...nu går vi mot ljusare tider, dags för förändring!

* Träningen - ett måste. Jag MÅSTE. Inte för att kappa extrakilona utan för att jag mår så mycket bättre, blir gladare, piggare, sover bättre, stressar mindre och allt det där.

*Maten - nu kommer det bli GI under veckorna och god mat på lördagar. Jag älskar mat och jag tänker fortsätta äta gott även om jag äter lite kolhydrater...framförallt ska jag äta mer fisk!

*Fika - jag fullständigt älskar att fika, visst, kalla mig gärna pubertal och allt det där men jag älskar att sitta själv på ett fik, läsa och bara titta på folk. Älskar även att få dela en fika med någon utan stress...mer av det tack.

* Läsa - jag är en bokoholic. Förutom när jag är stressad. Då lägger jag helt plötsligt av att läsa, trots att det är då jag behöver det som mest. Nu har jag laddat med en massa bra böcker som jag tänker djupdyka i. Tänker inte somna utan att iaf ha läst ett par sidor. Ska börja åka tåg igen och då finns det massor av tid för läsning, mys!

* Omvårdnad - jag glömmer bort mig själv när jag jobbar mycket och stressar. Utan att behöva förvandlas till värsta utseendefixerade människan måste jag komma ihåg mig själv lite mer, smörja in mig, färga håret, klippa mig, bada mycket mer badkar med doftolja, allt sånt där som faktiskt gör att man mår bättre i själen också...

* Stå upp för sånt som jag behöver, inte ge vika för andras önskemål. Visst måste det väl vara ok att göra sånt som man själv mår bra av. Jag tror att man måste vara tillfreds själv innan man kan hjälpa någon annan.

*Att finna sin plats - den svåraste biten. Jag hör inte hemma någonstans och har aldrig gjort heller. Jag sickar när andra sackar och jag känner att jag drar mig undan. Inte bra. Var hör jag hemma?



Om att hitta tillbaks till sig själv

Det har snurrat på så mycket den senaste tiden och jag har inte riktigt hunnit med mig själv. Jag ställs ständigt inför situationer som gör att man börjar fundera på vem jag faktiskt är. Vad jag står för. Vad jag tycker är rätt och fel. Jag känner att jag inte riktigt kan definiera mig själv. Jag vet knappt vad jag tycker är roligt längre. Jag vet vad jag borde tycka är roligt, läs party, fest, hålligång, men jag tycker inte det är kul. Det känns nästan lite som att jag inte vet hur man gör. Jag glider runt på bloggar och på facebooksidor och ser människor som trycker kinderna mot varandra och plutar mot kameran med varsin drink i handen. Jag kan nog ärligt säga att det inte finns ett enda sånt kort på mig. Jag brukade tycka om att dra på mig ett par jeans och converse och dra ut och dansa.  Numera känns det som att förberedelserna är viktigare än själva innehållet. När blev det så? När blev jag en del av den ytliga värld jag så envetet föraktat? I p3's christer pratade de om att man måste definiera vad det är man behöver i sitt liv för att vara lycklig. Jag måste nog börja göra en lista.


Bloppis!

Nu jävlar rensar jag garderoben och säljer en massa saker jag aldrig använder...passa på att fynda! Här finns en massa godsaker....






Oversize flanellskjorta från Monki, aldrig använd. 150 kr



Blå "gladiatorskor" från Nelly. Stl 39 Endast provade. Heelsen är ca 10 cm. Pris: 150 kr


Vintagestövkar i cognacfärgat skinn. Mycket sköna att gå i! Stl 39. 300 kr.






Ankelboots, påminner om Whyreds modell. Stl 38. Pris: 250 kr


Midjekort mockajacka i bikermodell från Vila. Stl s. Pris: 200 kr


Vita sneakers med dragkedja från H&M divided, aldrig använda. Pris: 60 kr


Nytt år, nya förväntningar, nya skratt och nya besvikelser

Ja det är väl ungefär så en nattsvart bitterfitta ser på det nya året. Letar med ljus och lykta efter det positiva, glädjen, skratten, lugnet men jag kan inte hitta det i min kropp. Ekorrhjul och nattsvart mörker. Men så är det alltid i dessa tider. Det blir bättre. Efter regn kommer solsken...

RSS 2.0