Storstadsbulimiker - nu på landet

Läser Kittys krönika i Punkt.se, kunde inte låta bli att le lite...Känner ni igen er?

Nyligen gick det upp för mig att jag nog aldrig provat balans och harmoni förut, mest bara kämpat med någon, aldrig mått bra. Min kompis David sa en gång till mig: "Jag fattar inte hur man kan basera sitt liv och sina relationer på vem man råkar bli kär i, man kan ju bli kär i vilken idiot som helst."

Då fattade jag inte riktigt vad han menade men det gör jag nu. Jag har alltså blivit kär i någon som jag funkar med för första gången och det är läskigt och ovant, men härligt. Att liksom vakna utan ångest, att vara säker utan att ta förgivet. Att samarbeta i stället för att kämpa och motarbeta. Att vara trevlig utan att anstränga sig, att inte ha baktankar eller behöva gå runt och hinta ständigt. Och nu inser jag, det måste vara detta den där relationsråds-Kitty har tjatat om hela tiden, tack så mycket, Kitty!