Storstadsbulimiker - nu på landet

Det är vår och vår innebär viktfixering. Snart är det sommar och sommar är = bikini. För ett par år sedan hade jag haft fullständig panik vid det här laget. Jag har alltid avskytt våren, just på grund av den anledningen att man börjar använda mindre kläder och måste visa upp sig i mindre kläder. Den här ångesten inför sommaren har liksom inte blivit bättre av att alla tidningar har kapplöpning om vem som kan skriva mest och bäst om viktminskning. Tappa 5 kilo till midsommar! Gå ner 6 kilo på 6 veckor! Känns det igen?

Jag brukar passa mig för det där. Jag känner mig själv vid det här laget och jag vet att jag ska undvika de flesta fällorna. Men idag så kunde jag inte låta bli att köpa en bilaga som kom med aftonbladet, bara för att den var så stereotyp och för att jag kände för att skriva ett sånt här inlägg.

Det som var så skönt var att jag kände att jag inte brydde mig. .Blev inte stressad och kände ingen panik. Jag brottas med tankar som att jag borde dra ner på maten och träna mer varje dag. Men jag har lärt mig att trycka undan dem. Jag tar det numera i min takt.  Att må bra har blivit viktigare än att se bra ut i bikini.