Storstadsbulimiker - nu på landet

Det är höst i luften idag. Vi har promenerat över klipporna i myströjor och nästan blivit bortblåsta på kuppen. Härligt. Det finns få saker som känns underbara som att vandra på de karga klipporna vi har här i bohuslän och känna vinden i håret och den salta luften mot kinderna. Det här är ju jag. Här är jag i mitt rätta element. Jag har snurrat runt nu i en väldans massa år och försökt hitta det som ska kallas hemma. Först nu, en sådär åtta år senare inser jag att hemma har legat framför ögonen på mig hela tiden men att jag inte velat se det. Skillnaden idag är att jag inser att allting behöver inte vara svart eller vitt eller antingen eller. Man kan faktiskt välja själv och göra precis som man vill i livet. Så länge man skiter i vad andra tycker och tänker. Jag måste nog jobba lite på det...

Sitter och surfar runt lite på bloggar och twittrare. Hösten är lite av en nystart för alla. Jag kan inte låta bli att jämföra mig själv med andra. I många år har jag alltid jämfört mig med andra och alltid kommit fram till resultatet att jag är sämre, inte lika lyckad. Jag har varit en stenhård domare som alltid fällt mig själv snarare än friat. Jag läser på en blogg om en 23-årig tjej som ska börja läsa in sista året på gymnasiet imorgon. Jag tänkar tillbaks på vad jag själv gjorde när jag var 23....hade avklarat en akademisk examen och påbörjat min andra. Drev företag sedan två år och levde ett liv mitt i en storstad. Klarade mig själv och njöt av det. Så, vad är det för fel med det undrar jag. Jag måste sluta klanka ner på mig själv. Med facit i hand har jag gjort det bästa jag har kunnat för att bädda för mig själv och mitt liv. Jag har haft jävligt bråttom och för mig var det inget alternativ att sluta plugga även om jag många gånger kände för det. Jag klankar absolut inte ner på den 23-åriga tjejen, jag bara inser att vi har haft olika förutsättningar. Och, att ingen av dem är rätt eller fel.

Så, jag klappar mig själv på axeln och säger, du är helt ok bitterfittan, du är faktiskt ganska fin trots din stora näsa, (nej den behöver inte opereras även om du tyckt det i många år), du duger som du är och du har jävligt mycket roligt att se fram emot. Tänk att man ska behöva upprepa detta så jävla ofta.

Puss och kram på er!