Storstadsbulimiker - nu på landet

Idag ska jag göra det som man inte bör göra dagen för nyårsafton. Jag ska bege mig ut med väninnan och leta tajt, prefekt fodral till henne. Dagen före nyårsafton. Alltså tillsammans med typ alla andra tjejer i malmö som letar nyårsblåsa. Jeje, det löser sig förmodligen. Det intressanta är att hon om alltid ränner ute äger inte  ett tajt fodral medan jag som aldrig är ute nuförtiden äger desto fler, för att inte prata om skor. Jag pratade till och med med min psykolog om det, om varför jag köper vackra saker och stoppar in i garderoben. Kanske längtar du efter ett annat liv sa hon över glasögonen. Fy fan vad jag är patetisk tänker jag. Jag är som tjejen i filmen (kommer inte på namnet) som köper Manolo Blahikskor och stoppar in i garderoben för att de är så vackra att titta på.  Som längtar efter någon men som inte vågar. Fy fan vad patetisk jag är!