Storstadsbulimiker - nu på landet

Senaste numret av Cosmopolitan damp ner i brevlådan igår, en present från Nelly när jag beställde kläder senast. Har aldrig läst cosmopolitan tidigare och ärligt talat vet jag inte om jag kommer fortsätta med det heller. Jag låg och bläddrade och fick värsta flashbacken från hur det var att vara 13 och läsa veckorevyn och Frida och fundera över om killen man var kär i verkligen tyckte om en och om det var normalt att ha finnar på ryggen. För att inte tala om alla test man gjorde "är du vilda Hilda eller Mesiga Marie i sängen". Mitt nummer av cosmopolitan är späckat med tips och råd. "Så tyder du hans leende", "Så vet du om han vill göra slut", "så får du bästa orgasmen". Jag börjar faktiskt fundera på om jag inte har fått tillräckligt med råd i mitt liv. Framförallt har har jag fått nog av råden i alla dessa blaskor. Jag har fått så mycket råd att jag utan några som helst problem skulle kunna ta jobb på Veckorevyn eller aftonbladets söndagsbilaga och skriva både det ena och det andra om celluliter, relationer och bästa sexställningarna på semestern. Nej, jag vill inte ha fler råd nu. Jag är för fan 27 år, jag tror jag klarar mig. Vill jag ha orgasm så vet jag hur jag ska få det och om min sambo vill göra slut så utgår jag från att han kommer att tala om det.  Och när han ler vill jag tro att han gör det för att han råkar vara glad. Bah!