Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag läste en text häromdagen som handlade om hur man kan se på en kärleksrelation i tre steg. I den första fasen kommer passionen, förälskelsen, pirret och allt det där. När det har lagt sig går man in i fas två, där börjar man irritera sig och störa sig på sin partners beteende, blir arg när den andre kritiserar och kommenterar. Det är i den här fasen som vi är som mest känsliga. Och det är oftast här som förhållanden kraschar. Enligt psykologen som skrivit texten handlar fas två om att möta sorg och smärta vi upplevt i vår barndom. Vår partner tvingar oss alltså att konfrontera detta (ofta helt omedvetet) vare sig vi vill eller inte.  Klarar vi av steg två kommer vi att gå in i det tredje steget, nyförälskelsen. Jag undrar hur många som klarar sig dit. Som klarar av vardag, ångest, konflikter, kompromisser...hur många som ser ljuset i tunneln och lever lyckliga ever after.

Det tål att tänkas på. Nu har jag skrivit av mig vilket betyder att det är dags att jobba.
Puss och kram