Jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag
Så sjunger Fred. Det är först nu jag på allvar börjar förstå vad han menar med det. Att ge sin tid till någon är det finaste man kan göra. Tid kan inte köpas för pengar och när livet är slut så är det. Kanske är det därför, eller såklart är det därför så jävla viktigt att tänka på vem man ger sin tid. Och även vems tid man tar. En av de saker som har gjort ett hål i hjärtat på mig är att jag har gett min tid till människor som inte har kunnat eller haft viljan att förvalta den. Det gör ont. Och framförallt känns det bortkastat. Ledsamt, ja. Bittert? Oja.
Så. Tänkt på vems tid ni tar och vem ni ger er tid. Vi lever bara ett liv, vi har bara en ungdom och det vore ju synd om den gick till spillo.
Jag ger dig din morgon. Jag ger dig min dag. Kasta för fan inte bort den.
Som vanligt ett bra inlägg från dig. Du kommer med så vettiga synpunkter :)
Din blogg ÄGER!
