Storstadsbulimiker - nu på landet

Det har snurrat på så mycket den senaste tiden och jag har inte riktigt hunnit med mig själv. Jag ställs ständigt inför situationer som gör att man börjar fundera på vem jag faktiskt är. Vad jag står för. Vad jag tycker är rätt och fel. Jag känner att jag inte riktigt kan definiera mig själv. Jag vet knappt vad jag tycker är roligt längre. Jag vet vad jag borde tycka är roligt, läs party, fest, hålligång, men jag tycker inte det är kul. Det känns nästan lite som att jag inte vet hur man gör. Jag glider runt på bloggar och på facebooksidor och ser människor som trycker kinderna mot varandra och plutar mot kameran med varsin drink i handen. Jag kan nog ärligt säga att det inte finns ett enda sånt kort på mig. Jag brukade tycka om att dra på mig ett par jeans och converse och dra ut och dansa.  Numera känns det som att förberedelserna är viktigare än själva innehållet. När blev det så? När blev jag en del av den ytliga värld jag så envetet föraktat? I p3's christer pratade de om att man måste definiera vad det är man behöver i sitt liv för att vara lycklig. Jag måste nog börja göra en lista.