Storstadsbulimiker - nu på landet

Mitt liv kretsar kring listor nuförtiden. Utan listor tappar jag fokus, får ingenting gjort, irrar runt som en yr höna och stressar järnet. Ibland känns det som att själva livet står med på den där listan, posta brevet, glöm inte att mysa lite, just det skratta också, ta hand om dig själv, laga middag, gå ut med hunden. Bocka av, skriva nytt. Kommer det alltid vara så här? Hur gör man för att klara av allt det som kallas livet? Att inte sluta vara spontan, sluta vara impulsiv, älska, skratta, gråta, umgås och bara vara. Dessutom inte sunka ihop totalt, hålla sig i form, äta rätt och bra, träna, se bra ut, hinna klippa sig, fila fötterna. Jisses amalia.  Nu ska jag bocka av jobbdelen på listan. Puss och hej.