Storstadsbulimiker - nu på landet

Idag har jag slagit rekort på löpbandet -igen. Det nya rekordet ligger nu på 17 min. Det är en märklig känsla, att göra något som jag aldrig orkat/haft disiplin till/haft lust att göra. Mina ben bär mig och jag går in i en runners flow som tamigfan ibland är bättre än orgasm. Kanske för att det är jag som fixar det, gör något jag aldrig varit bra på. För att jag har bestämt mig. Det är märkligt det där att vi faktiskt kan förändra oss och våra liv bara vi ger oss fan på det. Jag har alltid haft en otrolig dicsiplin när det gäller skola och jobb men aldrig när det gäller träning. Nu, när jag tycker att det är världens skönaste grej kan jag nästa bli förbannad på mig själv för att jag inte tagit mig tid att göra den här livsförändringen innan. Den är ju helt fantastisk mot stress, för att inte tala om den energi man får. Nu ska jag sluta prata träning, märker att jag är farligt nära ett halleluja moment...!

Fredagskvällen kommer spenderas i soffan med hunden i väntan på att sambon skall komma hem. Gröt (orkar inte laga middag) står på meny och skall avnjutas till Let's dance. Har haft en underbar vecka men samtidigt har det varit slitigt. Så, nu tar jag fredag!

Kram på er