"Jag är Carrie!"

Det råder Sex and the city feber. Pheew. Alla jävla bloggare ska se filmen idag...imorgon kommer vi alla kunna läsa om premiären, om de kläderna de bar (vilka vi för övrigt fått se prov på de senaste veckorna...)och vilka som vad DÄR...!

Ebba von Sydow skrev en krönika i Expressen för ett tag sedan "Jag är Carrie!" skrev hon. Hon dissar sina väninnor som vågar påstå att de är just de som är Carrie.

"Jag är nog mest Carrie...". Skämtar hon? Ser hon inte att hon är en typisk Charlotte? Superpedant, alltid perfekt och punktlig? "Verkligen? Jag med", säger den andra. Lägg av, tänker jag. Hon, en Carrie? Hon är ju Mirandra ut i fingerspetsarna. Bitter, sjukt smart och rolig. Stopp. Det är ju JAG som är Carrie. Det är ju jag som kan identifiera mig med nästan allt hon gör, tänker och säger. Herregud, jag är ju till och med krönikör med författardrömmar, ägare till skrämmande många skor och bor i min alldeles egna drömlägenhet med rosa soffa och utsikt över takåsarna på Östermalm. Där jag sitter ensam och spanar ut i sommarnatten i laptopens Apple-sken och undrar om min Mister Big ska svara på mitt sms ikväll. Hur kan de ens försöka tävla med det?

Ok. Intressant det här tycker jag. Intressant att vuxna kvinnor springer omkring och identiferar sig med en påhittad figur, nästan som man gjorde när man var barn. Fast då identifierade vi oss med Spice Girls eller Abba beroende på vilken generation vi tillhör. Enda skillnaden är väl att popgrupperna existerar på riktigt...

Det som är ännu mer intressant är att det finns en viss hierarki i den här jämförelsen. För alla verkar ju vilja vara Carrie. Vad är det för fel på Miranda undrar jag? (Kan det vara att hon är smart, framgångrik, mindre ytlig och prioriterar barn, man och hus framför 18000 skor...?)

Det gör mig orolig att vi likt småflickor identifierar oss med stereotypa karaktärer i en tv-serie. Och framförallt gör det mig orolig att vi tror att vi kan leva deras liv. Herregud, jag är ju till och med krönikör med författardrömmar, ägare till skrämmande många skor och bor i min alldeles egna drömlägenhet med rosa soffa och utsikt över takåsarna på Östermalm. Jisses Amalia säger jag. Undra om man kan köpa självdistans på burk?

Kram från en Emma som identifierar sig med Stanford.

Kommentarer
Postat av: Apan

Hej du!



Jag kan inte annat än instämma i att det råder "Sex and the Cityfeber". Jag har haft ett eget litet race och tittat på serien i en följd. Igår såg jag sista avsnittet och detta med tårar. Funderar alvarligt på att se filmen idag.



Vänliga Samantha. Nåväl, i mitt föredetta liv (läs före förhållande och bebis) hade jag nog varit Samantha åtminstone.



2008-08-12 @ 19:21:16
URL: http://apansattigranen.blogg.se/
Postat av: Marie.

Tummen upp för Stanford :)

2008-08-13 @ 14:36:05
URL: http://mmmmm.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0