Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag pratade med min terapeut om kärlek häromdagen. Om varför vissa människor inte kan se och ta emot. Istället slår de sönder, förgiftar och smutsar ner det som är fint. Varför undrar jag? Min terapeut sa att de vet helt enkelt inte vad det är, de luktar lite på det, känner inte igen det, får panik och slår sönder det istället. Märkligt det där eller hur. Vi känner inte igen något, då väljer vi att slå isönder det. Visst är vi människor underbara.


Gomorron förresten. Nyss hemkommen från en morgonrunda. Väckt av hunden. Vardagen kan vara både underbar och jävligt tröttsam.