Storstadsbulimiker - nu på landet

När jag står i hundgården med vovven har jag lite som tidsfördriv att spana in alla joggare som springer förbi. Det lustiga är att alla joggare är så jävla stereotypa. De här typerna har jag kommit fram till:

MFF-Micke: kille i 25-årsåldern och springer som en riktig karl, fotbollsspelare i grunden. Han springer gärna med sin polare Robban och spanar gärna på brudarna i parken.

Mulliga Mia: tjej i 20-årsåldern. Klädd i trikåer och keps. Gärna mp3 i öronen. Springer med små, små steg och slutar jogga efter tredje rundan.

Sportiga sambos: hurtigt par i 30-årsåldern. Seniga, gängliga och lätta i stegen. Springer alltid tillsammans. Har trikåer och svindyra löparskor.

Pensionärs Pär: har sprungit i 50 år och har lika gamla träningsbrallor. Stapplar fram vilket gör att omgivningen blir nervös och tror på hjärtinfarkt vilken sekund som helst. Segt virke!

Powerwalk-pumorna:  tjejer i 20-årsåldern som alltid går två och två. Här joggas det inte utan powerwalkas så att man orkar prata under tiden. Alltid flashiga kläder, keps och Prinsessan Madeleine-svans. Här gäller det att inte bara motionera utan att vara snygg också. Vem vet, man kanske träffar på MFF-Micke i spåret...

Jag måste säga att jag beundrar joggare. Jag hade aldrig pallat att jogga i längden vilket gör att jag faller in under kateogorin Mulliga Maude som drömmer om att en dag falla in under kategorin Sportiga sambos...