"Jag är Carrie!"
Det råder Sex and the city feber. Pheew. Alla jävla bloggare ska se filmen idag...imorgon kommer vi alla kunna läsa om premiären, om de kläderna de bar (vilka vi för övrigt fått se prov på de senaste veckorna...)och vilka som vad DÄR...!
Ebba von Sydow skrev en krönika i Expressen för ett tag sedan "Jag är Carrie!" skrev hon. Hon dissar sina väninnor som vågar påstå att de är just de som är Carrie.
"Jag är nog mest Carrie...". Skämtar hon? Ser hon inte att hon är en typisk Charlotte? Superpedant, alltid perfekt och punktlig? "Verkligen? Jag med", säger den andra. Lägg av, tänker jag. Hon, en Carrie? Hon är ju Mirandra ut i fingerspetsarna. Bitter, sjukt smart och rolig. Stopp. Det är ju JAG som är Carrie. Det är ju jag som kan identifiera mig med nästan allt hon gör, tänker och säger. Herregud, jag är ju till och med krönikör med författardrömmar, ägare till skrämmande många skor och bor i min alldeles egna drömlägenhet med rosa soffa och utsikt över takåsarna på Östermalm. Där jag sitter ensam och spanar ut i sommarnatten i laptopens Apple-sken och undrar om min Mister Big ska svara på mitt sms ikväll. Hur kan de ens försöka tävla med det?
Ok. Intressant det här tycker jag. Intressant att vuxna kvinnor springer omkring och identiferar sig med en påhittad figur, nästan som man gjorde när man var barn. Fast då identifierade vi oss med Spice Girls eller Abba beroende på vilken generation vi tillhör. Enda skillnaden är väl att popgrupperna existerar på riktigt...
Det som är ännu mer intressant är att det finns en viss hierarki i den här jämförelsen. För alla verkar ju vilja vara Carrie. Vad är det för fel på Miranda undrar jag? (Kan det vara att hon är smart, framgångrik, mindre ytlig och prioriterar barn, man och hus framför 18000 skor...?)
Det gör mig orolig att vi likt småflickor identifierar oss med stereotypa karaktärer i en tv-serie. Och framförallt gör det mig orolig att vi tror att vi kan leva deras liv. Herregud, jag är ju till och med krönikör med författardrömmar, ägare till skrämmande många skor och bor i min alldeles egna drömlägenhet med rosa soffa och utsikt över takåsarna på Östermalm. Jisses Amalia säger jag. Undra om man kan köpa självdistans på burk?
Tävling i min blogg! Chans att vinna en kjol.
HAHA.. så jävla rätt. Stanford är ju skönast. Speciellt när han ska visa upp sin nya "snygga" pojkvän för den där andra stroppen. Det är så totalt jag. Ha en bra torsdags kväll. kramar moa
Om jag skulle vara tvungen att vara någon av dem skulle jag lätt välja Miranda. Hon är ju seriens stjärna med sin underbara cynism. Och alltså, filmen är det tveksamt om jag ens orkar med. Trailern, Charlotte skriker över bröllopsgrejen och jag vill skjuta mig själv i huvudet.
Jag har också tänkt på det där. SATC-filmen har verkligen fått igång "Jag är Carrie"-diskussionerna hos folk, och det äcklar mig. Liksom, du är inte Carrie, du kommer aldrig att bli Carrie och du är ganska patetisk som ens identifierar dig med Carrie. Jag gillar verkligen serien, men hela livsstilen som de bjuder på är så långt ifrån vad svenska tjejer har och jag känner väl någon allmän avsmak för hetsen att efterlikna den.
Haha, så kort skrivet: Väldigt intressant och insiktsfull inlägg!
Hoppas du haft en bra dag!
Fröken Fisk:haha! Håller helt med dig, avsmak var ett bra ord...Att titta ut över takåsarna i Stockholm är väl knappast jämförbart med Manhattan... ;)
Bra skrivet. Sista meningen var klockren. kram
Moa, Kim, Lisa: Tack! kram på er...
det bästa jag läst på länge! yey!
kram
..en som älskar Anthony.
ha en bra kväll =)
Anna Garderobsgrubblerier: TACK! :)
allt bra med dig ?
Ha det bra och sov så
gott nu /E.
Haha, härligt inlägg! Så sant, så sant...
För övrigt är det JAG som är mest Carrie.
Ja tycker att du har så sjuuukt härliga åsikter å fastän du säger va du tycker så gör du det på ett sätt som inte sårar den som du eventuellt riktar det mot. Riktigt bra av dig!
Sov gott
Sara, tack så jättemycket! Det betyder mycket för mig...
haha, skönt inlägg!
jag hatar sjp -.-
Jag satt här och hade super tråkigt, vet inte ens hur jag kom in på din blogg men jag älskar det här inlägget haha du skrev ner mina tankar exakt, jag tittar själv på SATC men har aldrig fattat varför alla vill vara Carrie...om jag skulle relatera till nån så tror jag att jag är Charlotte, Carrie är för mig den tråkigaste i hela serien!
Yaah! Ditt inlägg är fan bäst. Håller helt med dig i det du skriver, fattar liksom inte varför de håller på som de gör. Dom kan väl inte vara riktit nöjda med sig själv då, eller?
Du har en poäng. En mycket rolig och sann poäng.
Självdistans på burk? Ingen dum idé där! Tack för en spännande analys... Trevlig helg! /Ebba von Sydow
laven, Ella, Stephanie: tack!
Ebba: kul att du gillade analysen, ha en trevlig helg du med!
För att vara ärlig är det Carrie jag tycker sämst om x) Miranda eller Samantha ska man vara ^^
Vet inte hur jag kom in på din blogg men bara älskar det här inlägget! Jag älskar Carrie,tycker att hon är en forvirrad men jätte charmig tjej. Men det du skriver är så sant!
Du är riktigt duktig på att skriva, kommer från o med nu vara en trogen läsare!
/Lillan
Visst är det tråkigt att alla måste tycka sig vara Carrie, men att det är barnsligt att identifiera sig med en karaktär håller jag inte med om. Varför gillar vi vissa serier/filmer och inte andra? Jo, för att dem tilltalar oss på något sätt, vi kan identifiera oss. Mycket av njutningen med film och tv är identifikation, att känna att det finns någon som har kloka saker att säga och som tänker likadant! Det är inte pinsamt utan jättebra.
Lilian: Vad kul att du gillar bloggen! Kram på dig. :)
Äntligen någon som tycker som jag! TACK!
Bra skrivet!
Ebba von Sydow kan ta och växa upp.
hahahaha så klockrent xD
GIsses! (älskar din blogg)
Sista meningen i krönikan: "Och jag vet. För det är ju faktiskt jag som är Sveriges Carrie."
Gisses! Snacka om att vara borta.
