Kramp
Som ni säkert har förstått ligger min pappa på sjukhus och är nyopererad och skall genomgå ytterligare en operation. Jag tror att oron håller på att knäcka mig totalt. Maktlösheten är vidrig. Eftersom han har en böld i halsen tänker alla samma sak men ingen vågar säga något. CANCER. Så alla går omkring och smyger och säger att det ordnar sig nog. Eftersom jag är en cynisk jävel tänker jag tvärtom. Tänk om det inte löser sig. Tänk om min pappa kommer dö utan att ha träffat mina kommande barn. Så långt vandrar tankarna iväg när man är så här trött och stressad som jag är nu. Och så tystnaden. Vi håller tyst. Vi säger ingenting. Låtsas som ingenting. Håller andan. Varför kan ingen prata med mig om det?
usch vad jobbigt=/ min familj är också sån där, håller tyst om allt. det gör mig galen. hoppas det går bra för honom iaf! dte behöver ju inte vara cancer.
Jodå det är väl helt okej, hur är det själv? :)
svaR: Hehe, okej ^^
sv: det funkar väl :)
Det är så typiskt vi vågar inte lyfta tabubelagda ämnen för det kannnnnnnnnske drabbar oss på riktigt om vi säger det högt och ljuvligt! Kramar
Hoppas det går bra för din pappa! Och även om det är just Cancer behöver inte det betyda slutet! Kommer ihåg när min far fick sin cancer diagnos! Visserligen var det hudcancer men han var ganska sjuk ett tag. Men det kan gå bra ändå! Ska hålla tummarna för din far!
Hur går det med din far?