Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag har varit och käkat lunch med min vän A som är gravid. Jag fick ett sms i morse där hon frågade om vi kunde träffas idag och jag kände direkt att det var något som inte var bra. Det var det inte heller, det visade sig att hon hade varit med om en bilolycka förra veckan och var väldigt orolig för barnet. Vi käkade och snackade en del och det slutade med att vi båda började grina och skratta om vartannat. Underbart skönt och befriande att få prata med någon som förstår precis allt man säger och som inte har problem med att man börjar gråta. Det var iaf en välbehövlig paus från arbetet för min det. Känner mig fortfarande helt sönderstressad.

Nu ska jag klappa på hunden en stund och dricka kaffe. På återseende!