Underbara vänner
Vilken tur att man har dom. Sånadär som känner när ångesten har blivit för stark för att man ska bemästra den. Som vet när man bara behöver vara. Så tacksam jag är att ni finns! Nu ska jag vandra iväg och ta en nattfika...
Sv: Jo, det inlägget var så himla olikt allt annat du brukar skriva! Det var mycket mer privat och utelämnande, mer diskuterande, och inte minst längre. Det var mer som en krönika! :) Du brukar ju skriva korta, lite bittra, humoristiska eller trötta inlägg! Jag trodde jag hade tappat bort mig i cyberrymden, men icke. De rödorangeblommiga tapeterna var kvar. En ny sida av dig blottades och jag iddes.
Håller med, snacka om att dumförklara sig själv. Tråkigt att inte kunna det man ska göra sen och det jäkliga är att sådant märks utåt sen när man börjar jobba, när man fuskat till sig kunskapen.
sv: Ja, allt är bra:D
Det är det vänner är till för!:)
Det är tur att man har vänner!
sv: mm, himla tjusig.
Svar: Tack så mkt va sött!
Hääärligt, härligt! Mina vänner kan jag knappt beskriva med ord, det är så fantastiska. Jag har få, men de jag har är mina hjärtevänner. alla andra är (vänner)bekanta. Hej hej, osv.
