Belöning
Nu ska jag belöna mig själv med att slänga mig i soffan och käka ostamackor. Jag kom att tänka på häromdagen att jag inte har skrivit så mycket om min bulimi och det har att göra med att den inte är en stror del av mitt liv längre. Jag kommer alltid att se mig själv som bulimiker men numera kan jag hålla sjukdomen i schack. Från att ha tagit en otroligt stor del av mitt liv så tänker jag på det väldigt sällan nuförtiden. Och det är så jävla skönt...!
Starkt jobbat :) Äntligen en blogg om en bulimiker som klarat av sjukdomen och inte massa tjejer som bara skriver om hur äckligt mat är
Bulimi är den värsta helvetessjukdomen man kan tänka sig, hundra resor värre än anorexi (jag vet, jag har haft båda!!). Skulle inte önska ens att min värsta fiende drabbades av den. En fråga; hur blev du frisk? Fick du profesionell behandling eller klarade du dig ur den genom självhjälp? Usch, det värsta är att man alltid kommer vara en f.d. bulimiker på samma sätt som en f.d. alkoholist aldrig man ha en normalt förhållande till alkohol. Starkt gjort hur som helst att ta dig ur den onda och förrädiska bulimi-cirkeln! KRAMAR!
titta gärna in i min blogg :)
va härligt att läsa!!!!! hoppas det fortsätter så!
och till den andra majan här....ja jag heter ju också maja så kan jag inte hålla med.....men det måste väl ändå bero på hur just ens sjukdomstid såg ut......
kramar Maja
