Storstadsbulimiker - nu på landet

Jag har en filosofi om det där med historia. Ibland känns det som att det man inte vet har man inte ont av. Jag tillhör den kategorin som inte vill veta något om mina pojkvänners tidigare förhållanden till exempel. Jag tycker att jag mår mycket bättre när jag inte vet. För om jag vet så börjar jag fundera. Fundera på om jag duger, om jag är fin nog, vacker nog, smart nog...ja ni fattar. Jag vill helt enkelt inte veta vad mina partners har gjort i deras tidigare liv, läs tidigare relationer. Det handlar inte om att jag är ointresserad av vem de är men vissa saker vill jag helt enkelt inte veta....Jag vill inte veta hur många de har haft sex med (varför vill pojkvänner alltid veta det?!), jag vill inte veta vem som dumpade vem och jag vill absolut inte veta något om deras sexliv. Jag vet inte om det är en vanlig reaktion...det var bara en fundering så här på lördagskvällen...