Mitt livs misstag

Jag sitter här och kollar på Sex and the city och kommer att tänka på mitt eget förflutna. Egentligen är detta den tiden på året som jag avskyr mest, av den enkla anledningen att det var den här tiden på året som jag gjorde ett misstag jag kommer ångra för resten av mitt liv. En vän sa till mig idag, att det finns människor som gör saker mot oss som gör att inget någonsin kommer bli sig likt igen. Jag litade på en man. Och inget blev sig likt igen. Och då bör det sägas att jag hade gått igenom en jävla massa skit innan dess. Det handlar egentligen inte så mycket om vad han gjorde som vad jag själv gjorde. Vår situation vad sådan att han var aktiv inom kåren på vår gemensamma högskola. Under nollningen jobbade han som satan varje kväll och det var fester hit och dit. Han frågade mig inte en enda gång om jag ville komma. Inte en enda gång. Och jag sa inget. Jag tänkte att han vill kanske inte ha sin flickvän där. Naiv. Ja. Dum i huvudet. Ja. Visst, jag kan rabbla allt det där idiotska jag gjorde. Men det mest idiotiska jag gjorde var att jag litade på honom. Ja. Han träffade en annan tjej. Och ja. Han krossade mitt hjärta. Och inget blev sig likt efter det.

Så vad hände med mig förutom mitt krossade hjärta? Jo, jag hatar att bli satt i flickvänsrollen, att vara den som inte får vara med. Jag har allvarliga jävla issues med det. Jag hatar flickvänsrollen. Jag avskyr den. En annan vän sa en gång till mig att du måste bli vän med det faktum att du inte inte är tjejen man knullar en lördagkväll efter en runda på krogen, utan du är tjejen man kan prata med när det krisar. Som man kan vara sig själv med. Det låter ju fint eller hur. Men den enda erfarenheten jag har av den rollen är att de jag gett mitt hjärta åt tyckt att det varit mycket roligare med de tjejerna man tar hem från krogen.

Tillit. Hur kan det vara så jävla svårt?

Kommentarer
Postat av: Garderobsgrubbel&Byråbekymmer

grejen är väl den att hitta den som man både är den han tar hem från krogen och pratar med..

2008-09-09 @ 22:48:10
URL: http://pyttis.blogg.se/
Postat av: pruttpia

Kram på dig tjejen. Att människor blir sårade i förhållanden är nog ofrånkomligt. Tror det är viktigt att bestämma sig för hur stor skada man skall tillåta att den andra gör. Skall man gråta i en vecka, en månad, ett år, skall man aldrig mer lita på killar...Försök att sätta en gräns för hur illa han har gjort dig och försök att bestämma dig för att han har gjort dig så lite skada som möjligt.



Ja, jag vet, det är lättare sagt än gjort. Blev själv varse om "krossat hjärta" som dålig metafor för inte så länge sen. Tyckte att det snarare kändes som att hjärtat först kramades ur som en apelsin för att sedan skalas av bit för bit lämnandes blödande öppna sår.



För min del gjorde han en alldeles för stor skada än han var värd. Mitt "krossade hjärta", du vet den där chocken, utvecklades till en fysisk sjukdom och jag måste nu äta medicin resten av livet. Känns lite bittert nu när jag faktiskt kommit över honom.

2008-09-10 @ 16:21:01
Postat av: Bitterfitta

pruttpia: du har helt rätt, man måste bestämma mig, eller som min sambo sa, hade han inte gjort så mot dig hade vi aldrig träffats..haha, han kan verkligen konsten att se det bästa i allt!



Anna: jag tror jag har hittat honom... ;)

2008-09-10 @ 16:55:02
URL: http://storstadsbulimiker.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0