Storstadsbulimiker - nu på landet

Klockan är snart elva, det är lördag och jag ligger i sängen. Med datorn. Sexigt eller hur?  Jag har legat och surfat runt lite och kom in på cafés hemsida och läste en artikel med Sofi Fahrman, ni vet hon modetjejen på Aftonbladet. Jag läste att hennes man är chefredaktör och anställde hennes syster som moderedaktör. Jag tror inte att jag kan säga tillräckligt många gånger hur sånt här stör mig. Det stör mig så att det pyser lite ur öronen. Varför undrar ni? Jo, jag tror det är så här; jag kommer från landet och har flyttat till en storstad där jag knappt kände en käft.  Jag har fått kämpa så in i helvete för att skapa kontakter och det har varit skitjobbigt. De som har växt upp i storstaden har ett helt annat kontaktnät och har enligt mig det jävligt mycket lättare. (Ja jag kanske är orättvis). När någon anställer sin sambon lillasyster blir jag irriterad. Vad är det som säger att hon är bäst lämpad för jobbet? Annika Leone skrev om detta i Aftonbladet, men med en annan vinkel. Hon skriver hur trött hon är på familjen Wahlgren som nu i tredje generationen syns överallt.  Rätt efternamn ger inte talang menar hon och jag får nog hålla med. Sunkig inavel skulle jag vilja säga.